Allt känns så länge sedan
Hörni. Det är torsdag den 15:e december, solen skiner in i min lilla lägenhet och jag gör mig redo för min sista skoldag för den här terminen.
Jag kan inte förstå att de här månaderna har gått så fort och hur länge sedan det känns sen den där natten innan första dagen när jag inte kunde sova för allt var så pirrigt. Nu är liksom allt det där som jag var orolig för borta. Jag fick massa kompisar, ingen är dum och jag har fått bekräftat att jag inte är världens sämsta låtskrivare. Jag bor med världens bästa människor i en lägenhet som känns som ett hem och jag har aldrig varit lyckligare.
Ibland förstår jag inte hur allt kunde gå så bra och vilken otrolig tur jag har haft. Ibland förstår jag inte hur jag lyckats undvika att bli utbränd eller inte slita ur allt mitt hår efter alla nätter av ångest och hårt arbete. Ibland förstår jag inte att jag lever en dröm jag trodde var omöjlig.
Slutsats: livet är rätt fett.
Jag kan inte förstå att de här månaderna har gått så fort och hur länge sedan det känns sen den där natten innan första dagen när jag inte kunde sova för allt var så pirrigt. Nu är liksom allt det där som jag var orolig för borta. Jag fick massa kompisar, ingen är dum och jag har fått bekräftat att jag inte är världens sämsta låtskrivare. Jag bor med världens bästa människor i en lägenhet som känns som ett hem och jag har aldrig varit lyckligare.
Ibland förstår jag inte hur allt kunde gå så bra och vilken otrolig tur jag har haft. Ibland förstår jag inte hur jag lyckats undvika att bli utbränd eller inte slita ur allt mitt hår efter alla nätter av ångest och hårt arbete. Ibland förstår jag inte att jag lever en dröm jag trodde var omöjlig.
Slutsats: livet är rätt fett.
Kommentarer
Trackback