Igår fick jag äntligen kramas med de flesta av mina gamla kompisar.
Det är ungefär lika underbart som konstigt. Mest konstigt för att allt känns så vanligt och precis som alltid, men ändå inte.

Jag kan liksom inte blogga ordentligt för hjärnan hänger inte riktigt med. Jag vet bara att jag är hemma och att kramas är najs.