Alltså! Vilka toppendagar jag har haft!

Igår, bakis och jävlig som jag var, åkte jag hem till Hattie på kvällen för att delta i vår grupps låtskrivarcirkel. Hattie bor i världens finaste hus i Kensal Rise tillsammans med sin man, sina tre döttrar och en liten katt. Huset är som hämtat ur en film med vacker inredning, engelsk brasa, ett enormt kök och den mest fantastiska julgran jag sett på länge. Det bjöds på prosecco, marockansk gryta och många skratt vid matbordet. Min grupp är helt underbar och tanken på att vi kommer splittras inför den nya terminen gjorde att alla fyllde på vinglasen lite kvickare än vanligt.

Efter middagen satte vi oss vid brasan och granen i vardagsrummet för att börja spela upp våra låtar. Hattie började med en låt på ukulele och skickade sedan vidare turen till nästa låtskrivare. Det var jättekul och efter några låtar kunde vi inte låta bli att spela med i varandras låtar och det resulterade i en extremt klichéartad jamsession. UNDERBART! UNDERBART! UNDERBART! Jag är så lycklig över att vara i en miljö där alla är precis lika knäppa och fjantiga som mig själv. Där alla slåss om vem som får spela glockenspiel och där alla vet direkt hur låten skall transponeras för att vara i A så att vi kunde spela munspelssolo till. ÅH! MUSIK!
Vi fortsatte i flera timmar med glögg, mince pies och ännu mer musik. Vi glömde bort tiden och jag missade sista tåget hem så vi köpte två flaskor vin för fem pund (jepp det var kräksäckligt) och snöade in oss hemma hos Nathan och Harry med Joni Mitchell, Dylan och fnitterfniss hela natten.

Nu städar jag.

Hej då!


Ibland glömmer jag bort att jag har hela himlen utanför mitt fönster. Det gör mig alltid lika glad när jag kommer ihåg det. Särskilt dagar som denna när solen hittar tillbaka till London.