Imorgon har jag mitt slutprov i Transcribing, inlämning av mitt studio-projekt och mitt sista "assesment" i Solo Writing. Det är med andra ord lite svårt att sova, eller snarare våga lägga böckerna åt sidan och släcka lampan. Provet i Transcribing är en CD-skiva som spelas om och om igen under en timme och det är vår uppgift att skriva ner noterna, rytmen och ackorden. De som redan gjort provet säger att det suger livsviljan ur kroppen. Lite som en dementor.

Trots dementor-skräcken är det ändå Solo Writing som gör mig mest nervös. Vi har blivit ombedda att välja vår bästa låt från den gångna terminen och skriva om den till perfektion. Låten ska inte bara vara den bästa, den måste vara den som representerar oss allra bäst som låtskrivare. Lite som om låten vi väljer är vår signaturmelodi, låten som alla väntar på att få höra, låten med stort L.

Jag tror jag vet vilken låt som bäst fyller de kriterierna men den känns inte färdig och jag trots att jag försökt skriva om den i flera dagar nu så känns den ändå inte rätt. Åh lidandet! Jag vet att det bor en hit någonstans där inne i den här melodin men jag vet inte vad jag ska göra för att den ska kläcka sig ur min tröga skalle och bli det jag vill att den ska bli.
Vad det än är måste jag fundera ut det snart...uppträdandet är klockan elva imorgon bitti.

What would the Beatles do?