Igår blev det tjejmys 2.0 med Hogwarts finaste flickor: Miriam, Helena och Helena. Vi drack te, tittade på Bridget Jones, blev kära i Colin Firth (för sjuhundrasjuttioelfte gången), kände oss megasugna på en hunk som Hugh Grant och tjöt så där extremt tjejigt så fort något pinigt eller romantiskt hände.

Där satt vi i soffan, fyra fina Bridgets som förbannade singellivet och suktade efter lite närhet. Som Helena H utbrast "Tänk att få hångla för att man är kär och inte bara för att man är full". Vi skrattade åt hennes fantastiska vishet och instämde helt. Tänk att få bli megakär och SEN hångla med prinsen, istället för att råka pussa på någon som man faktiskt inte alls är intresserad av för att sedan låtsas att det betyder något, bara för att det inre fyllot inte ska behöva skämmas lika mycket.

Nä jag gillar att vara singel, men efter 1,5 år på köttmarknaden börjar alla filéer lukta ruttet och någonstans frågar hjärnan hjärtat när det tänkte klappa för någon annan igen.

Det är ju liksom så jävla fantastiskt att vara kär.




Pin curls in process, igår kväll såg jag ut som en liten tant.