På jobbet idag drabbades jag av en galen fnissattack och kunde inte ta minsta lilla grej på allvar på en galet lång stund. Det var pinigt/lite jobbigt eftersom jag 1: störde precis alla, och 2: för att jag för varje kvävd fnissning började tokhosta istället. Isch, inte särskilt kul att ha roligt, och med roligt menar jag väl snarare den sköna skratthysterin som kickar igång precis innan ett nervöst sammanbrott. Fast jag behöver inte oroa mig, jag drabbades ju av det nervösa sammanbrottet redan igår. Alla förvarningssymptom glömde nog bort att de ska komma innan sammanbrottet så de tänkte väl att de kunde jobba igen misstaget med att köra på dagen efter.

Summan av kardemumman: Jag är nu både hemma, mätt och ganska nöjd. Take that nervous breakdown! Jag hoppar tillbaka upp i sadeln snabbare än en gullig/dödsfarlig mästerkatt!