Den panikartade nedräkningen till min stundande ålderdom är ingenting om jag jämför med nedräkningen till Alla Hjärtans Dag. Eftersom jag är en jävla tjej som är förstörd av romantiska komedier, dåliga tjejtidningar och Disney så är den stora kärleksdagen JÄTTEVIKTIG. Inte för att jag någonsin firat den lyckligt, bara två gånger i mitt liv har jag varit i ett förhållande den 14:e februari, och den ena spenderade jag ändå ensam på ett flyg till New York. Dagen är nog enbart viktig för någonstans tänker lilla hjärtat "i år kommer jag inte vara ensam". Den hopplöse romantikerns hopp finns och det är väl lite mysigt, men det släcks gärna ganska kvickt eftersom det är lättare att vara den evige cynikern. Bitterheten skyddar liksom mot besvikelsen.

Alla hjärtans dag förvandlar oss alla till Bridget Jones.

Sen är ju det här ett problem för mig när det gäller att hitta killar...


Snodd från wetpaint.