Tick-tack, tick-tack... tack jag vet.

Redan dag två på det nya året och vad gör jag? Sover till klockan ett och drar täcket upp över öronen för att sova lite till. Verkligheten kan knacka på hur hårt den vill, med huvudet så här djupt ner i sanden hör jag ingenting.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0