I Gryffindortornets mörka salar ugglar jag i min ensamhet. Här i ljuset av adventsljusstaken vi glömde ta ner med allt annat julpynt, har de tre senaste månadernas händelser äntligen börjat ta form i musik. Inte bara bra musik, faktiskt väldigt mycket dålig, men också några rader med hur mycket potential som helst.

Jag kan uttrycka mig när huvudet tillåter att lyssna på det knäppa vilda hjärtat som slår för hårt hela tiden. Klappmaskinen jobbar hårt men den skriker mest KÄNSLOR KÄNSLOR KÄNSLOR, därför måste allt översättas av det där vettiga som oftast bor i skallen.

Imorgon spelar jag in en video så ska ni få se lite av det senaste.