Arbetslös som jag är har jag spenderat dagen tillsammans med Danielle som äntligen är hemma på semester i två veckor innan hon måste hoppa på ett flyg till Teneriffa och hoppa ner i Bamsedräkten igen.
Visst är det trevligt att umgås, men mest deppade vi över att vi inte vet vad vi ska göra med våra liv. Snart två år efter studenten inser vi båda att det där kallet vi alltid letat efter inte går att hitta på beställning, inte ens när man reser runt jorden, lever livet eller krälar sig i skolkorridoren.

Vad de flesta gör när de inte hittar sitt kall är att de faller tillbaka på deras naturliga begåvning (vi bortser från alla som alltid fattat att begåvningen är kallet). Problemet med mig är att jag inte har någon naturlig begåvning som är tillräckligt stor för att ta mig någonstans. Ingen vill ha en barncykel med stödhjul när alternativet är en schysst flashig mountainbike med flames.

Vad de flesta gör som befinner sig i min situation är att de accepterar deras brister, tar ett jobb inom dagligvaruhandeln, jobbar ärligt, hårt och blir nöjda. De lär sig uppskatta de små sakerna i livet som semester, en extra påse chips till fredagsmyset och när kassörskan bara tog betalt för en liter mjölk när du köpte två.
Problemet med mig är att alldeles för många års läsande av TUNG litteratur och en stark förkärlek till smal film har lett mig till att tro att jag är för överintellektuell för att nöja mig med ovanstående exempel. Vilket är helt bisarrt eftersom jag egentligen är ganska puckad (överdrift, jag är inte puckad, min hjärna är bara outhärdligt medioker) och framför allt lat. Jag är ju tjejen som googlar meningen med livet.

Så vad gör jag?

Jag läser årshoroskopet i Elle och hoppas på att det är fakta.

"Nu kan du äntligen se klart igen"


Mina tankars källförteckning består av Flashback och Elle, visst märks det att jag älskar fakta?