I mitt sluskiga rum ligger jag på mage och grymtar oförståeliga bakisord som en riktig slusk. För en dryg timme sedan samlade jag oheligt mycket kraft för att orka släpa mig till badrummet där min spegelbild var så skräckinjagande ful att den hade skrämt även de modigaste av hjärtan. Ansiktet var som tömt på färg, pannan så där blekvit som pannor bara är i gamla romaner när någon ligger inför döden.

Mein Gott, den här bakfyllan mördar mig. Här i mitt illaluktande tonårsrum dör jag långsamt. Jag som skulle dö en hjältedöd i couture dör nu en sluskdöd i smutsig morgonrock som bara riktiga sluskar gör.

Shit-scheisse, sista veckan som tonåring och jag känner redan hur ungdomsglöden lämnar min kropp och ersätts med något tärt och härdat. Japp, det är 20-årsdöden som flåsar mig i nacken och han följs tätt av 30 årskrisen, klimakteriet och dödsdöden.

Ack den smärtan att bli gammal.

Det korsfäster mig.