Oopsy! För några timmar sedan var jag visst kaxig och sa sayonara till alla loosers som måste vara inne i stan när jag får vara ute på landet och ha det skönt. Lite visste jag då att morfar skulle behöva åka in på sjukhus och opereras. Jag och syrran körde in till stan, Lightning McQueen-style, och höll diverse händer i väntrummet i den ohyggligt långa väntan på besked.

Morfar klarade sig och är relativt stabil. Med världens största suck av lättnad tog vi mormor under armen och drog med henne hem till ön. Nu har vi spelat musik i flera timmar och jobbat hårt för att alla ska hålla humöret uppe. Det är skönt att ha mormor här. Mormor luktar alltid Elnette, mysk och brunsås, och hon låter som en plåt varma kanelbullar. När hon pratar vill jag stoppa hennes röst i en liten låda så jag kan spara de trygga tonerna för alltid och smyglyssna lite på dem när jag är ledsen. Åh mormor! Tänk att världens bästa person tycker att jag är en superstjärna och att världens bästa person just nu ligger i rummet intill och fyller vår lilla femma med kanelbullesnarkningar och en svag doft av brunsås. Det, det är inte helt fel.

Imorgon går vi upp tidigt och åker till sjukhuset, därför önskar jag er nu en god natt.

På lördag fyller morfar 93, då ska vi äta tårta.