Rock, hunkar och hotellfester.
Okej min bloggunderhållning kanske inte ligger på topp, men jag är så frutansvärt busy hela tiden att det helt enkelt får vila lite på bloggfronten. Nog om det och lite mer om Skottland.
Glasgow är en gruffig musikstad där hälften inte har några tänder, är skelögda och luktar illa. Den andra hälften är überhunkiga musikhunkar i storlek lång/åssom med tillbehör som sexiga leenden och skottskt skägg. Vad alla i Glasgow har gemensamt är att man inte förstår ett enda ord av vad de säger och att alla älskar whiskey och öl.
Spelningen ägde rum på ett ställe som hette "The Arches", en jättestor klubb med flera scener och barer som låg under centralstationen. Det luktade lite kiss och gammal öl men stället var så förbannat jävla megarockigt att det mest tillförde lite extra rock-krydda. Ovanför taket hörde man tågen åka förbi stationen, under spelningen gav det mig gåshud för det kändes så underground och spännande. Som om musiken var förbjuden och var tvungen att hållas hemlig, endast en liten grupp revolutionärer fick tillträde till den här magiska spelningen som hölls under mark där ljudvågorna doldes av kvällstågen mot London, Inverness och Carlisle.
Faktiskt var det här det bästa framträdandet jag sett med Thea (och vid det här laget har jag sett en hel del). Allt bara föll på plats, hon sjöng ännu mer fantastiskt än vanligt, alla i bandet var otroliga och allt var bara alldeles... alldeles... alldeles underbart.
Efter gigget åkte vi till hotellet, nattade bebben och hade en ordentlig efterfest. 20, 28, 32, 50, 53, åldern gör ingen skillnad för där runt det lite för lilla barbordet var vi alla bästa vänner. Fulla och glada (okej Thea var bara glad, men det är väl typ så nära man kommer att vara full när man är gravid?) firade vi en jättelyckad start på en ny turné och skålade för musik, trevligt sällskap och nya världar att upptäcka.
Det här var precis alla bilder jag tog i Skottland. Pinigt, I know, men jag liksom glömde bort... eller nåt. Med största sannolikhet var jag för upptagen med att flörta med den snyggaste roddaren jag sett i hela mitt liv.
Glasgow är en gruffig musikstad där hälften inte har några tänder, är skelögda och luktar illa. Den andra hälften är überhunkiga musikhunkar i storlek lång/åssom med tillbehör som sexiga leenden och skottskt skägg. Vad alla i Glasgow har gemensamt är att man inte förstår ett enda ord av vad de säger och att alla älskar whiskey och öl.
Spelningen ägde rum på ett ställe som hette "The Arches", en jättestor klubb med flera scener och barer som låg under centralstationen. Det luktade lite kiss och gammal öl men stället var så förbannat jävla megarockigt att det mest tillförde lite extra rock-krydda. Ovanför taket hörde man tågen åka förbi stationen, under spelningen gav det mig gåshud för det kändes så underground och spännande. Som om musiken var förbjuden och var tvungen att hållas hemlig, endast en liten grupp revolutionärer fick tillträde till den här magiska spelningen som hölls under mark där ljudvågorna doldes av kvällstågen mot London, Inverness och Carlisle.
Faktiskt var det här det bästa framträdandet jag sett med Thea (och vid det här laget har jag sett en hel del). Allt bara föll på plats, hon sjöng ännu mer fantastiskt än vanligt, alla i bandet var otroliga och allt var bara alldeles... alldeles... alldeles underbart.
Efter gigget åkte vi till hotellet, nattade bebben och hade en ordentlig efterfest. 20, 28, 32, 50, 53, åldern gör ingen skillnad för där runt det lite för lilla barbordet var vi alla bästa vänner. Fulla och glada (okej Thea var bara glad, men det är väl typ så nära man kommer att vara full när man är gravid?) firade vi en jättelyckad start på en ny turné och skålade för musik, trevligt sällskap och nya världar att upptäcka.
Det här var precis alla bilder jag tog i Skottland. Pinigt, I know, men jag liksom glömde bort... eller nåt. Med största sannolikhet var jag för upptagen med att flörta med den snyggaste roddaren jag sett i hela mitt liv.
Kommentarer
Trackback
