Trots omänsklig klåda i ansikte och på armar blev måndagen den 21 november en riktig höjdare. Jag fick bekräftat att mitt produktionsprojekt inte är skitdåligt, "it's really just moderately terrible", vilket ändå är snäppet bättre än sämst, och jag har blivit erbjuden två spelningar. TVÅ! På samma dag! Den ena är som förband till Hattie som har en spelning på "The Troubadour" nästa vecka och den andra är en slags välgörenhetskonsert(/minifestival) för att stödja forskning inom alzheimers i Southampton den 10:e december. Båda två ska bli jättekul att vara en del av och jag kan inte fatta att någon faktiskt ber mig spela. Det är ju HUR FETT SOM HELST!

Jag stannade i skolan till halv tio, vilket betyder att jag haft en tolv timmar lång skoldag, men det kändes helt okej när den efterföljdes av några pint på puben med bästa kompisen Nathan och ändlösa musikanalyser. Det är liksom något alldeles speciellt med att komma hem helt utmattad och inse att man inte ätit på 13 timmar och att livet ändå känns ganska åssom.


Nu har ett plötsligt pirr flyttat in i magen och jag måste visst börja tänka på vilka låtar jag ska välja och vad jag ska göra för att inte kräkas av nervositet innan jag går på scen.