Relativt ofta drabbas jag av smärre identitetskriser. Typ som när mitt rum är städat, när jag faktiskt gör klart saker i tid, när jag äter något nyttigt eller när jag har på mig ett par hela strumpbyxor. När de här korta, men ack så intensiva identiteskriserna inträffar önskar jag att jag hade en trogen rådgivare som kunde sätta mig på rätt spår igen. "Who am I Gamling?" skulle jag säga med min bästa Theoden-imitation och efter två tre meningar konstruktiv uppmuntran skulle jag vara redo att dra ut i strid (=gå och lägga mig i tid istället för att fundera på livet/universum/allt).

Men jag har ingen rådgivare. Eller, jag har Felicia, men hon är inte hemma ikväll och hon skulle ändå inte förstå Sagan om Ringen-referensen. Henrik skulle förstå och även uppskatta att jag jobbat på min Theoden-imitation men han spelar tv-spel på sitt rum och jag orkar inte resa mig från min säng. Så vad gör jag?

Jag gör som jag alltid gör när jag krisar; jag går in på facebook och stalkar människor med fruktansvärt lite självdistans och tänker "jag är i alla fall inte dum i huvudet". Det är inte ett direkt bot men nu minns jag inte ens vad det var jag grubblade på. Nu är jag ganska nöjd och tänker istället på att jag är väldigt sugen på ett äpple.

Ett grönt äpple.

Det vore gott.

BAM! Problem solved!