Nu klockan 00:28 denna söndag jobbar jag fortfarande på att bli av med min marathonbakfylla jag lidit av efter fredagens pub crawl i Camden. En pub crawl innebär att man på en kväll går till så många krogar som möjligt och dricker så mycket som möjligt. Vi började i ett karaokerum med strippstång på the Proud, fortsatte till metalbaren Hobgoblin, därefter till någon annanstans och sen till några ställen till (?). Nje, efter Hobgoblin började mitt omdömme bli lite svajigt. "Redan efter två pubar?" tänker ni, men grejen är att jag och svensken Martin bestämde oss för att det inte gick att sjunga karaoke utan att vara packade, så tequila, tequila och ett gäng öl på en timme blev en saftig grund för vad som skulle komma att bli världens festligaste kväll. Jag menar alla kvällar som börjar med Total Eclipse of The Heart och tequila måste vara bäst.

Jag vet inte när men hela packet hamnade på en klubb där metalkillar inte förstod hur man dansar och alla Institute-elever verkade tävla i fullast vinner. Tillsammans med två svenskar, en amerikan, en skotte och en britt avlägsnade jag mig från den angivna pubrundan och vi hittade en cool bar där vi kunde gömma oss i ett hörn, dansa till Bruce Springsteen och dricka Jack & Coke.

Utslängda vid stängning hindrade oss inte att fortsätta kvällen. Vi fortsatte på efterfest hos britten och jenkaren där vi lyssnade på Kate Bush, drack öl och jammade.

Strax efter sex på morgonen slöt jag mina tunga ögonlock på en på tok för kort soffa men med ett varmt täcke och en stor kudde. Vid sju vaknade jag panikslagen, fortfarande lite full, och förstod verkligen inte var jag befann mig. Några timmar senare väckte min klasskompis mig med en kopp te och tills jag hade samlat tillräckligt med kraft för att resa mig ur soffan hängde vi där, pratade om TMNT, Pang i bygget och drog några enstaka fräckisar.

Making friends everyone! Making friends!

Om ni nu ursäktar mig skall jag återgå till mitt odrägliga bakisbeteende och gnälla lite på Felicia (tidigare idag: "Felicia jag börjar gråta om du inte ger mig paj" (vi har ingen paj) ), eller kanske bara sova. Åh sova. Ja! Sova!