Jag har varit hos frisören idag och blivit (fett) sexig. På vägen in till stan var jag omringad av ett gäng 10åringar (kanske mindre, men jag vet inte, det är så svårt att avgöra och jag blir nervös av tanken att någon yngre än 10 skulle åka tunnelbana själv) som alla satt och lekte med sina iphones. IPHONES! IPHONES! De har inte ens fått sitt Hogwartsbrev än och de har iphones! Vaför behöver ett barn en iphone? Jag kan inte sluta bli galen över denna idioti. Jag ville nästan psykbryta och skrika åt ungarna;

VET NI VAD JAG HADE NÄR JAG VAR 10?!?!??!?!...


Tyvärr är det en lögn, jag hade faktiskt en 3210:a när jag var tio (med Tweety-skal, så snygg), och alla som är födda 90/91 vet att det var sjukt creddigt då. Visst använde jag telefonen mest för att spela snake men jag hade den för att kunna ringa mina föräldrar när jag var på väg hem så de var säkra på att jag inte blev knivhuggen när jag gick genom Lidingös getto. Snake var bara en bonus.

Allt som kommer med en iphone är inte en bonus, det är överflöd. Sen kommer barnen sitta på släktmiddagar och bli anklagade för att vara den slappaste generationen genom tiderna som bryr sig mer om sina datorer/telefoner än om sin familj (jepp det här händer varje gång jag träffar min släkt). Men hallå alla familjers viktighetsministrar som vet mest om allt; ge inte era jävla 10-åringar en iphone! Det är som att ge en tändsticksask till en pyroman och sedan bli förvånad över att det brinner överallt.