KOMPISAR!

Jag sitter på The Breakfast Club i Angel. Här kan man äta frukost och dricka coctails hela dagen. Själv sitter jag på bästa fönsterplatsen, där jag kan spana på alla überhunkiga smyghipsters, och äter fruktsallad med en kaffe vid sidan av. De spelar festmusik med allt från twist till Duran, Duran till Britney Spears. WOMANIZER WOMANIZER WOMANIZER AH AH AH! Det går liksom inte att inte ryckas med och smygdansa mellan tuggorna på blåbären som är lika stora som en smurfs knytnävar.

De första två dagarna har gått alldeles strålande och jag tror jag precis börjat förstå att jag faktiskt ska bo här. Innan hade jag (korkat nog) inte riktigt tänkt på att jag måste skaffa fina kuddar, en väggklocka, en matta och kanske någon liten prydnadsfigur. Jag antar att det är för att jag är så van vid att resa bort någon månad och ha hela livet i en liten väska. Nu får jag faktiskt fixa, skapa min egen atmosfär och jag behöver inte tänka "jag ska bara vara här en liten stund", tvärtom, jag tror det är viktigt att jag förutsätter att jag ska vara här i hundra år för att det ska kännas så hemma som möjligt.

Det ska bli spännande, men det här med att vara i Angel där det finns tusen fina antikaffärer med supersnygga inredningsprylar för en mindre förmögenhet är ungefär som att ha världens största träd med förbjuden frukt precis framför fötterna. Min studentbudget tillåter inte riktigt att jag köper en uppstoppad uggla och en antik tamburmajor för 500 pund. Det får helt enkelt hända när jag är superstar och tjänar en miljon i timmen. Dags att skriva den där hitlåten nu.