OLABADA (ni vet som man säger hej i Sims)!

 

De senste två veckorna har jag genomgått en smärre livskris som inneburit att jag är hurtig, går upp tidigt och tränar varje dag. Alltså och när jag säger träna menar jag inte fem timmar på gymmet, snarare en trött joggingrunda eller några varv på träningscykeln medans jag tittar på typ Biggest Loser eller typ Masterchef (deppigt). Jag har aldrig varit en strålande atlet och nowadays orkar jag ungefär jogga en sekund innan jag får håll, men om det är något jag är bra på så är det att få ryck. Det ligger i familjen. Pappa och syrran säger alltid "nu gör vi ett ryck.." och tar tag i vad det än är som är jobbigt. Det är samma typ av ryck som gör att hela lägenheten kan bli ren på en halvtimme även om det brukar ta minst hundra år, samma ryck som gör att jag helt plötsligt får för mig att bli bäst på att laga paj och bakar en ny paj om dagen tills jag är bättre än Martha Stewart. Det är samma ryck som skriver klart en uppsats klockan tre på morgonen och samma ryck som får mig att vilja gå från Peter Griffin till Cindy Crawford på en vecka.

 

Nu gör jag alltså ett ryck och funderar på vilken idrottsgren jag kan vinna OS-guld i, men hoppas inte på för mycket.

 

Det här har säkert gått över imorgon.