Öppet brev till de högre makterna

Kära högre makter,
 
jag är en tjej på 21 jordsnurr som har ett problem. Kärlek. Om ni någonsin sett ett avsnitt av Bert, Sune eller Sex & the City så vet ni precis vad det betyder. Annars kan ni läsa den otillräckliga förklaringen på wikipedia
 
Den stora ensamheten och längtan efter vackra händer över kalla axlar följer efter mig. Den lämnar mig aldrig. Den ekar i den totala tystnaden av att stå på ett dansgolv där alla är lyckliga eller låstaslyckliga med personen som de dansat närmare och närmare mot hela kvällen. Det är helt knäpptyst och jag kan inte låta mig själv uppmuntra den där förvuxna tonåringen till man lägga sin hand på min rygg för att sedan låta det leda till... ja vad leder det till? Jag säger nej, tar en till öl och blir bitter. Vad hände med tjejen som ville dödshångla mitt på dansgolvet med den längsta främlingen hon kunde hitta?
 
Är jag slut? Dum? Tråkig? Eller är jag kanske bara trött på att kärleken försvann?
 
Det tog hela livet men nu har jag äntligen lärt mig acceptera att jag bara är den jag är. Alla valkar, mina korta ben, mitt stora huvud och alla bisarra tankar som finns inuti det. Jag vill inte bekräftelsehångla med någon jag inte gillar bara för att bevisa att jag är tillräcklig o-ful för att någon jävla skäggig dude ska vilja ha mig. Inte vill jag heller gå på en Askungen-jakt och sätta läpparna mot varenda person för att se vem som passar.
 
Kanske måste jag göra slut med mig själv, hälla i mig lite mer självförakt och bli den där osäkra 17-åringen igen? Läsa cosmo, bli hjärntvättad och sedan lura mig själv till att bli kär i första idiot som inte har något bättre för sig än att kalla sig min partner. Även fast det inte är äkta (OBS! SKÄMT!).
 
Snälla högre makter, vilka ni nu är, kan ni inte styra kärleken i rätt riktning? Den där naturliga, riktiga och fina kärleken som jag är så himla redo för. Och snälla kan ni se till att jag slutar vara kär i personer med flickvän, personer som är totalt ointresserade och personer som bara älskar knark.
 
Det vore jävligt schysst.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0