När man promenerar genom stockholmsmorgonen längs med stadgårdsleden och ser ut över hela staden och vattnet glittrar som om tusen speglar krossats och spridits ut över de lugna svallen från en ensam båt, när himlen är perfekt blå, träden är tysta och fiskmåsarna är fler än människorna på gatorna... då går det inte att göra så mycket mer än att ta en kaffe och tycka att livet är najs. Baksmälla och allt.