Julklappsdagen
Efter många om och men och en hel del tjatandes från min sida, lyckades jag övertala Danny till att vi skulle ha en speciell juldag full med roliga saker istället för att ge varandra julklappar. Så här såg det ut.
Vi möttes vid Highbury & Islington och åkte overground i 45 minuter, hela vägen till Forest Hill (så himla söder att man ba "är det här London??!?!"). Vi började på den här puben som hade himla fint julpynt.
Jag beställde lyxlunchen laxfilé och risotto med soltorkade tomater och vattenkrasse och ett pint landlord's ale.
Det bästa med supersödra London är att man får ett pint för 2 pund.
Mätta och belåtna fortsatte vi till Horniman Museum som jag velat besöka så himla länge. Alltså ni måste gå hit om ni har lite tid över och orkar åka långt utanför centrala London.
De har nämligen Englands största utsällning av musikinstrument. Här har vi en hypergammal miniorgel. Ett så kallat "positive organ".
Basfiol från 1700-talet.
Engelsk gitarr från 1760. De tandliknande knapparna användes för att göra ackord om man inte kunde forma dem med fingrarna.
Ett Hurdy Gurdy (världens roligaste instrumentnamn).
Den här minifiolen från 1600-talet var det allra skojigaste instrumentet. Såg ut att vara typ Benjamin Syrsas cello.
Basfiol 1713, oboe 1690, tenor fiol 1600-talet, treble (vad heter det på svenska?) blockflöjt från 1740.
Supercool baryton. Den har strängar på båda sidorna av halsen. Fatta vad svårt att spela!
När vi var klara med lilla instrumentutsällningen gick vi till den bautastora. De hade över 7000 instrument. ALLA sorters instrument.
Danny är också världens instrumentnörd och var helt i extas. Han tjöt av frustrerad glädje "åååh varför är inte alla museum instrumentmuseum!??!" (fast på engelska förstås).
Älskar alla tuffa blåsinstrument. De hade små datorskärmar där man kunde lyssna på inspelningar av några av instrumenten. Bland annat fanns en svensk näverlur och en svensk/norsk nyckelharpa.
Tufft snäckhorn.
Supergammal cello.
Sen hade de en liten hörna där man kunde prova på lite tokiga instrument. Vi trängdes lite bland alla barn och klagade lite över hur dåliga barnen var på att spela rätt.
Efter några timmar när vi var klara med alla instrument gick vi vidare till min nästa favoritgrej: naturhistoria.
Apskeletten var så himla läskiga. Man ser verkligen hur lika de är människor.
De har verkligen varit kreativa med hur de placerat alla djur och hur de har kategoriserat dem. De ville liksom vara lite skojiga. Här och var hade de till exempel satt små dinosaurier mitt bland djuren.
Fin apa som såg lite ut som Grinchen.
Älskar fladdermöss.
Den här tokiga filuren blev jag dödskär i. En släkting till igelkotten från Madagaskar.
Likaså den här supercoola ödlan. Värsta dinosaurien jue!
Alltså fåglar (alla sorter) i mitt hjärta.
De hade också en stor genomskinlig bikupa så man kunde se hur de gör honung.
Den här delen av utsällningen var inte så rolig, den visade djur i genomskärning. Grodan var väl okej men när djuren blev större (katter, apor osv) blev det lite för mycket för mig. Kändes så obehagligt att se ett lurvigt djuransikte samtidigt som man ser hela insidan, som om någon skalat av ryggen.
Sen var det stängningsdags och mina mobilbatterier dog.
Vi fortsatte vidare till puben där vi gömde oss i hörnet i en mjuk soffa, drack ale och pratade om barnminnen och saker som stannar hjärtat. Sen tog tåget hem till Walthamstow där vi lagade romantisk middag och tittade på film.
Dagen efter fortsatte julkalaset med frukost på sängen, vardagspoesi och lunch på turkisk restaurang. När det var dags att säga hej då ville ingen av oss släppa taget och regnet blandades med lite gråt och ett uppgivet "I'll see you next year".
Men hallå ingen idé att vara ledsen! Världens bästa julklapp och världens bästa kille. Orkar inte saknaden, jag får skärpa till mig och dricka lite öl med mina kompisar istället. Jag ska ju faktiskt bara vara borta tre veckor.
Kommentarer
Trackback
