Min skoldag varade 12 timmar idag, jag har ont i hela kroppen, min tröja luktar äckligt och vad har jag att komma hem till? En burk tomatsoppa och en Henrik som gömmer sig i sin studiegrotta.

Nu lyssnar jag på the Smiths och fantiserar ihop en snäll pojkvän som bakar scones när jag är ledsen, spelar sköra melodier på pianot när jag myser i hans skjorta och som alltid tycker att jag är helcool även när jag skrattar som en häst, pratar för mycket om Harry Potter och kickstartar hans tinitus när jag ser en gullig hund. Han är lång, fulsnygg och heter något osexigt som George eller kanske Morgan. Hans byxor sitter jättedåligt och hans jacka är för tunn för vädret, men hans slitna skor är det snyggaste jag vet och när jag sover brukar jag låtsas att den vänstra skon är vår lilla båt som vi seglar ut på blåsiga hav med.

Fantasin har det aldrig varit något fel på. Det är bara det att jag är omöjlig att älska, eller i alla fall lite för muppig för mitt eget bästa.