Rödvinsfläckar, trasiga pianon och en längtan.
Igår var jag på Songwriter's Circle där jag fick tre nya favoritartister och dåligt omdömme efter två pints som resulterade i en helkväll hemma hos Vera. Vi drack rödvin rakt ur flaskan och spelade jazzig musik och hjärteblödande låtar på deras slitna piano som Jack White spelade på när White Stripes spelade in nåt av deras album.
Jag vaknade med ett ryck någon gång vid nio och förstod varken var jag var eller när jag hade somnat. Allt jag visste var att mitt huvud bultade som om små explosioner skett kvällen innan. Jag tog på mig skinnjackan och snubblade ner för trapporna och ut i dagsljuset där jag möttes av den där alldeles speciella, mjuka vinden som luktar lite vår. Vår. Snart är det vår.
Nu lyssnar jag på Arjeplog och fånler lite åt hur fint Annika Norlin lyckas ta sig in i alla hörn i hjärtat. Snart kommer min mamma och syster hit. Det är ännu finare.
Jag vaknade med ett ryck någon gång vid nio och förstod varken var jag var eller när jag hade somnat. Allt jag visste var att mitt huvud bultade som om små explosioner skett kvällen innan. Jag tog på mig skinnjackan och snubblade ner för trapporna och ut i dagsljuset där jag möttes av den där alldeles speciella, mjuka vinden som luktar lite vår. Vår. Snart är det vår.
Nu lyssnar jag på Arjeplog och fånler lite åt hur fint Annika Norlin lyckas ta sig in i alla hörn i hjärtat. Snart kommer min mamma och syster hit. Det är ännu finare.
Kommentarer
Trackback
