Jag är vaken lite för sent för att plugga, men som jag sa till pappa tidigare idag "det är svårt att framkalla demonerna när solen skiner". Än så länge är det inte mycket mer som kommer ut ur gitarren än strunt som jag gärna vill tro att jag inte tycker om mig själv och livet. Nästan som att natten suger ut musten ur mig för tillfället isället för att leverera underverk.

Kanske är det dags för min musik att få se dagsljus? Eller åtminstone alla mörka hörn i skallen. Jag är ju i regel en ganska solig person. Jag är bara lite för bitter i min ensamhet.