This is no tree, this is an Ent.
Pappa var som sagt i London nu i veckan på affärsresa men stannade över helgen för att hänga lite med mig. Igår var vi på Victoria & Albert Museum i Kensington och tittade på massa fina utställningar (woop woop, åk dit om ni är i London, bara själva byggnaden är helt otrolig). På kvällen åt vi först meze på en turkisk restaurang på Upper Street och åt senare middag på en spexig Japansk restaurang där de lagade maten vid borden och kastade ägg tvärs över borden som man skulle fånga med munnen. Vi åt supergod krabba till förrätt och jag hittade äntligen god sushi i London.
Idag har vi lekt friluftsmänniskor på Hampstead Heath och jag var smart nog att komma ihåg kameran.
På Hampstead Heath kryllar det av gulliga glada hundar och jag och pappa sa kanske "ÅÅÅÅÅÅÅ" var tredje meter.
Min fina pappa.
Panoramavyn från toppen av Parliament Hill.
När jag var på Hampstead Heath i höstas kändes det som att hamna mitt i Lothlórien, men nu när träden stod nakna kändes det mer som Fangornskogen... eller kanske något i John Bauer-stil.
Jag tycker att minnesbänkarna är så himla fina. Min skalle försöker liksom tänka ihop vem Errol var, vilken sorts hund Clifton var och vem som dog först. Jag tror att Errol var en snäll gubbe i tweed och Clifton var en glad springer spaniel med mjuka öron som rymde iväg från Errols son som tog hand om honom efter sin fars död bara för att sätta sig på Parliament Hill och vänta på att Errol skulle komma traskandes över kullen med Cliftons favoritboll i handen. Men det gjorde han aldrig och Clifton dog tre veckor senare av sorg.
Efter lite över två timmars promenerande satte vi oss på the White Horse där papa åt klassisk sunday roast medans jag åt trendig lax med ugnsrostad butternut squash och ärt/mynta-sallad.
Nu är pappa på flygplatsen och jag ska bara surfa runt en liten stund till innan jag börjar stenplugga. Surfa runt på internet är ju liksom typ ba en mänsklig rättighet.
Kommentarer
Postat av: Blixten
Vet du kvinns, en gång spelade jag Alfapet och la "Ent" och var fett nöjd och mina medspelare ba, "nä, asså, det är ju inget riktigt ord". Ofakta! Äre ju visst. Också; det går en reklam på TV där en grabb säger "come on" heeela tiden, då tänker jag på dig och när vi fick ta en paus med kemun så att det skulle bli roligt igen. Snart fyller vi år och då ses vi. Som Tony skulle säga: det kommer bli greeeaaaat!
Trackback
