Fortfarande hungrig
Okej andra boken är utläst och jag har förbjudit mig själv till att börja läsa den sista ikväll. Jag vet att om jag börjar kommer jag däcka med näsan i boken strax innan solen går upp och det går inte för sig när morgondagens skoldag kommer vara mellan 9 och 22 imorgon. Kaffebudgeten måste utökas rejält den här terminen för att jag ska klara mig till slutexamen.
Hungerspelen bjuder inte på några komplexa karaktärer, ett fantastiskt språk eller ens särskilt mycket orginella idéer, men gottgör tusen gånger om med spänning, passion och den där fantastiska känslan av att sugas in i en ny värld.
Panem är en väldigt skruvad men ändå verklighetstrogen framtidsprognos av Amerika. Böckerna kritiserar reality-tv, kapitalism, materialism och langar en fet dos av "stick-it-to-the-man", vilket gör att jag skulle rekommendera den till varenda unge jag ser.
Men ja ni kanske undrar vad det här jävla Hunger Games är för något. För att göra en 1500 sidor lång historia kort kan jag väl säga ungefär det här...
I en framtida dystopi har Amerika blivit Panem, ett land med 13 distrik som styrs med järnhand av "the Capitol". Varje distrikt har ett specialiserat näringsområde de måste producera åt den rika huvudstaden medans de själva lever i fattigdom. I de tidiga åren gjorde distrikten uppror mot centralmakten men besegrades lätt av de övermäktiga styrkorna från huvudstaden.
Det absolut bästa med böckerna är att de är så där svinspännande och medryckande som nästan bara barn/ungdomsböcker är. Kommer ni ihåg när man läste Fem-böckerna första gången? Eller Matilda, Häxorna, Mio min Mio och såklart Harry Potter? Den där otroligt kittlande känslan vid sista raden på kapitlet som gör att man bara måste fortsätta läsa, oavsett hur trött/hungrig/kissnödig man är.
I en framtida dystopi har Amerika blivit Panem, ett land med 13 distrik som styrs med järnhand av "the Capitol". Varje distrikt har ett specialiserat näringsområde de måste producera åt den rika huvudstaden medans de själva lever i fattigdom. I de tidiga åren gjorde distrikten uppror mot centralmakten men besegrades lätt av de övermäktiga styrkorna från huvudstaden.
För att straffa rebellerna utplånades hela distrikt 13 och för att påminna folket hur maktlösa de är anordnar huvudstaden "Hungerspelen". En realityserie som visas över hela landet där två barn mellan 12 och 18 år från varje distrikt släpps lös i en enorm utomhusarena för att slåss till döds.
När berättelsen börjar är det dags för det 74:e spelet och vi får träffa Katniss Everdeen. Bokens hjältinna.
Det absolut bästa med böckerna är att de är så där svinspännande och medryckande som nästan bara barn/ungdomsböcker är. Kommer ni ihåg när man läste Fem-böckerna första gången? Eller Matilda, Häxorna, Mio min Mio och såklart Harry Potter? Den där otroligt kittlande känslan vid sista raden på kapitlet som gör att man bara måste fortsätta läsa, oavsett hur trött/hungrig/kissnödig man är.
Hungerspelen bjuder inte på några komplexa karaktärer, ett fantastiskt språk eller ens särskilt mycket orginella idéer, men gottgör tusen gånger om med spänning, passion och den där fantastiska känslan av att sugas in i en ny värld.
Panem är en väldigt skruvad men ändå verklighetstrogen framtidsprognos av Amerika. Böckerna kritiserar reality-tv, kapitalism, materialism och langar en fet dos av "stick-it-to-the-man", vilket gör att jag skulle rekommendera den till varenda unge jag ser.
Om du inte orkade läsa det där kan du se trailern till filmen. Den kommer nog suga ganska hårt, men det är svårt att inte bli lite exhalterad. Snälla läs boken innan filmen, det är sjukt värt och det tar bara några timmar att läsa dem.
Kommentarer
Trackback
