Klockan blev visst helt plötsligt väldigt sent och här sitter jag i min säng och tittar på gamla konståkningsvideor. Det har blivit lite av en vana som började för två veckor sedan när jag vidareslussades till ett program ur vinter-OS i Calgary på youtube och där fastnade jag tills jag hade sett alla konståkningsprogram från de spelen. Bäst är klippen från tidiga nittiotalet för alla ser ut som jag minns att min mamma såg ut när jag var liten, men mitt favoritklipp är Katarina Witts program i Lillehammer 94.

Det är så fint att jag blir helt darrig.