Jag kommer alltid sakna min morfar och jag kommer aldrig glömma hur han gormade efter mormor när han ville ha kaffe, hur han alltid utbrast "JAG SJUNGER" i samma melodi varje gång han hörde musik från ett annat rum, den där sommaren när han förlorade varenda omgång av plump och hur mjuk flinten på hans huvud var som jag alltid strök när jag kramade hej då. Morfar lärde mig att man måste tugga varje tugga en miljon gånger, vikten av att titta på rapport, spela casino och att allt går att laga med silvertejp.

Morfar är det finaste jag förlorat och helt plötsligt är jag tio år äldre än vad jag var i lördags. Som att en del av min barndom suddats bort och ersatts av sorg. Det är okej för jag vet att jag kommer minnas varma julidagar med ballonger i kalasträdet ute på Bokö och vintervindarna som blåste när vi åkte spark ner mot Siljan, och när jag minns de här stunderna kommer jag bli ett barn igen med morfars varma hand i min.