Don't know where I am, don't know what I do, too busy lalalalalala-loving you.

 

De har börjat med en ny rätt på Olive Tree. Det är en slags sötpotatisgryta med kokos, ärtor, tofu och diverse grönsaker. Till det får man en "lentil doughnut" med sås och sallad. JESUS I HIMMELEN! Dör vad gott det var.

 

Jag vet inte om jag genomgår någon slags identitetskris eller om jag kanske har blivit lätt hjärnskadad, men jag har gått flera dagar utan eyeliner och mascara BLAND FOLK. Inte för att jag bryr mig om hur det ser ut utan, det är mer att mina kråksparkar har målats på så gott som varje dag sedan jag var sexton och jag vet inte riktigt vem jag är utan dem. Tydligen är jag fortfarande jag. Bara lite naknare.

 

Det känns som att jag jobbat så himla mycket de senaste två veckorna. Tycker den här bilden på Luise när hon somnat på lektionen talar lite för stämningen på skolan just nu.

 

Tasha fyllde år förra veckan och hade hyrt en båt på Thamesen för att ha megafest.

 

Så jädra tufft och fett fint.

 

På insidan var väggarna täckta av planscher och diverse krimskrams. Alla ställen med discokula, ljusslingor och fiskar i taket är vinnare i min bok.

 

Det fanns så himla många människor att pussas och kramas med som vi inte sett på länge. Till exempel Leslie (i mitten) som sjöng lite stämsång när Sophie spelade.

 

Nathan och Harry, aka Rebel Actors, var sist ut att spela och de rev hela haket (som man säger).

 

Henry med ett väldigt litet trumkit.

 

Nathan med sin nya Fender Jaguar. 

 

Harry ♥

 

Tasha var så himla überpepp och megatankad. Det är så födelsedagar ska vara.

 

Sen var det dags att ta sista tuben (det var ju trots allt torsdag). Här har vi älskade, allra bästa Caroline och hennes andra hälft Steve. Alltså de här personerna är lika fina som kaninisar.

 

Jag hade för mycket smink och Freddie hade lite för mycket attityd. Fast mest var vi sliriga.

 

På fredagskvällen gick jag och Danny till the Vintage Emporium för att titta på en liten cabaretföreställning hans kompis hade tipsat om. Föreställningen var ganska dålig men vi klagade inte. Vi fick ju sitta i gungstolar, dricka glögg och hångla.

 

I pausen spelade de här coola tjejerna klassisk folkmusik på fiol. Det tyckte förstås jag var toppen.

Det bästa var att man fick ta med sin egen öl eller eget vin om man ville. Varför kan det inte vara så i Sverige?

 

Efter ett snabbesök på en trendig pub i Shoreditch åkte vi till Walthamstow där allt är lite billigare och de har lite roligare öl. Jag drack det här ölet med supertokig etikett. Det enda rätta sättet att välja öl.

 

Den här veckan hade vi som uppgift i skolan att skriva ett "indie anthem" tillsammans med en manlig artist. Jag bestämde mig för att skriva med den manliga artisten Danny (aka min gulliga kille). På lördagen började vi skriva mästerverket med hjälp av en teknik som Danny brukar använda sig av. Det hela går ut på att man lyssnar på musiken man skrivit, blundar och ser efter vilka bilder som kommer upp i huvudet, sedan ritar man av det i mitten på ett stort papper. När man gjort det ska man blunda igen, försöka visualisera vad som finns till vänster, respektive höger om den här bilden och sedan rita det med. När man är färdig skriver man ner olika stödord från bilden, frågor om bilden etc. Det slutar med att man får en enhetlig riktning för låten, fina ord och stämningsfulla metaforer. Ganska komplicerat men väldigt roligt och jag kan tänka mig att det är ett jättebra verktyg att använda sig av när man känner sig fast i låtskrivandet.

 

På kvällen vankades det ännu en födelsedagsfest. Den här gången i New Malden (ligger typ i Surrey = fett långt bort) hemma hos Nadine. 

Hon hade ordnat fint med tårta och glögg. Vi satt i musikrummet i en stor cirkel och alla gäster spelade en varsin låt. Extremt hög mysfaktor och mkt mkt trevligt. 

 

Nadine var bäst och det med all rätt, det var ju hennes födelsedag.

 

SEN VAR DET DAGS FÖR TÅRTA!!!!!!!

 

Rachel som är hobbykonditor hade bakat den här helt otroliga tårtan. Jag tog ingen bild på insidan (pga var upptagen med att äta tårtan!!!) men varje lager hade en egen blå nyans. SUPERFINT.

 

Och så slutade den födelsedagen för min del. 

 

På söndagen släppte jag en ny demo på soundcloud. Tack för fina mail och tack för att ni lyssnar! Dela gärna vidare till era kompisar! Här har ni länken Katarina Gunnerholm - The Long Way Home.

 

♥

 

så sjukt fint med näsring på det sättet.