Veckan som var nyss
Här kommer veckosummeringen från förra veckan genom instagram (heter katarinagunner)!
På måndagen började vi morgonen med att ta en titt inne i den nya skolstudion. Många hakor landade på marken och alla ville pilla på alla knoppar. Vi lyssnade på Alison Krauss "Country Boy" och jag grät/fick gåshud av det perfekta ljudet som strömmade ut ur högtalarna. Man hör liksom varenda detalj av alla instrument och allt låter som om det är doppat i guld eller kristall eller nåt. Ett ord; ERHMAGERD!
Till lunch blev det morotsjuice med ingefära och lime, och i lådan blev det ratatouille med sallad och brunt ris. Allt från the Olive Tree och 100% veganskt.
På kvällen hade jag spelning på the Wheelbarrow. Det gick suveränt! Alla var knäpptysta, sa snälla saker och jag fick betalt i både riktiga pengar samt pengasorten ölbiljetter. På bilden ser ni George spela tillammans med Tom Martin. De spelade himla bra såklart och när vi alla var klara drack vi våra egna kroppsvikter i öl, spelade kort och drack rökig whiskey.
På tisdagen skulle jag bjuda Danny på middag och drabbades av lätt prestationsångest så jag drog till Sainsbury's och köpte allt som jag tycker är gott i ett desperat försök att laga något fantastiskt. Fantastiskt blev det också. Såklart. Jag är ju masterchef.
På onsdagen efter skolan var det ju dags för halloweenfesten och jag peppade satan med Cher (jag vet, jag är egentligen en medelålders transa).
Festen var lyckad, jag var cool, min bästa kompis kände inte igen mig och jag var cool. Sa jag att jag var cool?
Bakistorsdagen i skolan var skoningslös och jag var så nära ett nervöst sammanbrott att jag tyckte att allt var jätteroligt. Till exempel att Polly ser precis ut som den där tjejen från den där disneyfilmen som jag inte sett än. Inte alls särskilt kul just nu, men där och då tyckte jag det var det roligaste jag sett.
På fredagen gick jag på jakt efter en klänning till min diplomceremoni. Mormor ville att jag skulle vara så fin som möjligt och satte över typ en miljon kronor för att jag skulle kunna lura folk till att tro att jag är snygg. Jag sprang runt i stan i nästan sex timmar, in och ut i vad som kändes som tusen butiker (bilden ovan är från Selfridges, de har redan börjat med julskyltningen) och jag hittade inte en enda klänning som jag tyckte var tillräckligt bra för att köpa. Det slutade med en tripp till min favoritaffär 162 Holloway Road där jag hittade en klänning på typ en sekund. Den var jättefin och jag kände mig jättesnygg...
...och den kostade ett pund. Hörde jag lol?
På kvällen åkte jag till Chalk Farm, jag och Danny skulle ju äntligen se Beach House!
De var så himla bra, dödscoola och fantastiska. Dör på hennes röst och alla magiska ljud de skapar på scenen!
Ljusshowen var något av det ballaste jag sett. Den var helt annorlunda under varje låt. Min favorit var när det strålade in på scenen bakifrån. Det såg liksom ut som eftermiddagssol genom stora persienner.
När showen var slut gick vi vidare till Joe's och sedan till the Lock Tavern innan vi for till Walthamstow där jag fick uppleva hur en karaokekväll ter sig i en smutsig pub i nordöstra London. FANTASTISKT!
Lördag och examensdagen. Här har vi Henderson-systrarna på Wagamama. Himla fina tjejer.
Alltså den magiska karusellen och London Eye på samma bild.
Jag kan verkligen föreställa mig ett liv där jag rymmer till Paris för att jobba i biljettbåset till en gammal karusell. Jag skulle leva på fet yoghurt, rödvin, vitt bröd och kärlek från en man som heter Jaques.
Den drömmen är fin, men just nu känns min londondröm fortfarande helt okej.
Resten av lördagskvällen satt jag och Danny uppe till sent och spelade Big Star och hemsnickrat material på gitarren. Det var himla fint och på morgonen var vi ihop. Vi gick till Angel i jakt på ett frukostställe som inte var fullt.
Till sist fick vi bord på the Diner. Jag åt eggs royale (för det är något av det godaste jag vet) och french toast med lönnsirap. JESUS vad gott det var.
Mätta och lite mindre bakfulla fortsatte vi promenera runt i Islington tills ölsuget kom tillbaka och vi smet in på the Florence. The Florence ligger bakom Shell-macken på Upper Street och jag har gått förbi skylten tusen gånger och tänkt "jag undrar hur det är där inne" men aldrig riktigt velat gå in eftersom det ligger bakom en mack.
Det var så himla mysigt där inne. Fullt av rolig kuriosa och mysiga hörn att hångla i. Dessutom kunde man få en dubbel whiskey för tre pund. TRE PUND! Hallelujah! Tänk att jag har bott här i över ett år och haft den här pärlan precis runt hörnet utan att veta om det.
Vi drack IPA och utnämnde the Florence till nya kvartersfavoriten. Perfekt avslut på en jävligt schysst vecka.
Kommentarer
Trackback
