Klockan är för mycket igen. Allt är tyst förutom min dator som spelar videor med människor som sjunger Georgia och Always On My Mind med slutna ögon.

 

Väskan har packats upp, packats ner och packats upp igen. Nu när jag inte kommer ha kvar mitt gamla rum här i mammas lägenhet är det helt plötsligt så mycket grejer som måste med till London. Vad händer till exempel med tröjor jag nästan aldrig använder men absolut inte vill packa ner i lådor för att förvara i källaren? Nej, nej, det blommiga linnet som ger playboyklyfta som jag använt cirka tre gånger sen jag köpte det 2009 måste få följa med, alla bästa DVD-filmerna kan jag inte leva utan och hur ska jag kunna dricka te om det inte är ur mina favoritkoppar? Suck. 

 

Egentligen är det väl bara att packa ner alla svarta plagg, skicka resten till välgörenhet, dra igen blixtlåset, ta en treo och sluta låta kaninpulsen styra mitt liv.