VI HAR SKJUTIT EN BJÖRN
Det är onsdag! Värmeböljan som slog till i helgen verkar ha flytt till andra marker och London känns mycket mer välbekant när det höljs av ljusgråa moln. Kanske kommer det regna snart, kanske inte. Det går liksom aldrig att veta. Det enda man kan göra är att inte lägga ner för mycket tid på frisyren, packa ner ett litet paraply i väskan och låta himlen göra det himlen gör bäst.
Felicia åkte till Washington igår och ska vara där i tre veckor för att hälsa på gamla barndomskompisar och återförenas med sin inre amerikan. För att det ska kännas mindre tomt har därför Felicias lillebror Filip flyttat in i hennes rum. Han är lite sugen på att flytta till London och ska känna in staden lite medans Felicia är borta.
Jag har ju faktiskt känt Filip sen han var fem år så på många sätt är han lite som min lillebror också. Här har vi hela järngänget ute på landet. Jag till vänster, Felicia till höger och Filip är killen som ser så himla glad ut nere i hörnet. I mitten står Hannes, min yngsta kusin som fyller 18 år idag (=jag är fett gammal nu).
Vi lekte alltid indianer och när killarna ville vara med tjurade jag och Felicia för de fattade inte reglerna. Vi skickade ut dem i skogen för att jaga och de kom tillbaka efter ungefär två minuter med en liten kvist och sa "VI HAR SKJUTIT EN BJÖRN" och vi sa ungefär "men ÅÅÅÅÅH! Alltså det tar så hiiiimla mycket längre tid att jaga och det går typ inte att skjuta en björn och dessutom är de mycket större än en pinne. ÅÅÅå ni fattar ingenting" etc.
Till slut tyckte killarna det var trist att leka med oss och vi fick leka Pocahontas och Nakoma ifred.
Vi lekte alltid indianer och när killarna ville vara med tjurade jag och Felicia för de fattade inte reglerna. Vi skickade ut dem i skogen för att jaga och de kom tillbaka efter ungefär två minuter med en liten kvist och sa "VI HAR SKJUTIT EN BJÖRN" och vi sa ungefär "men ÅÅÅÅÅH! Alltså det tar så hiiiimla mycket längre tid att jaga och det går typ inte att skjuta en björn och dessutom är de mycket större än en pinne. ÅÅÅå ni fattar ingenting" etc.
Till slut tyckte killarna det var trist att leka med oss och vi fick leka Pocahontas och Nakoma ifred.
Kommentarer
Trackback
