Så grejen med min utbildning är att jag i två och ett halvt år har lärt mig sjukt mycket grejer om låtskrivande, musikproduktion, ljudteknik, musikbranschen och konsten att stå på scen, men... oavsett hur lärorikt det varit så har det inte varit särskilt akademiskt. Så gott som allt har varit praktiskt arbete, väldigt lite research och liksom vår kursliteratur...går inte ens att prata om. 
Därför blir det liksom svårt nu när vi "helt plötsligt" ska skriva en uppsats på 10 000 ord som ska vara det "MOST IMPORTANT YOU'LL EVER WRITE" som vår handledare sa med dramatisk ton.

 

Jag har kämpat hela terminen med ett ämne och en tes som jag mer eller mindre hittade på i ren och skär panik när jag redan missat vår första deadline. I flera veckor vågade jag liksom inte riktigt prata om att jag tyckte att jag gjort ett dåligt val och vågade heller inte ändra för jag tänkte "nu vet alla att det är det här jag ska göra så då måste jag göra det och det måste vara AMAZING". För några dagar sedan fick jag nog och tog upp det med min handledare och erbjöd ett alternativt ämne. Jag trodde hon skulle hugga huvudet av mig men hon sa mer eller mindre åt mig att köra på det nya för det andra skulle aldrig funka.
 
SÅ NU! Nu i elfte timmen känner jag att jag kan släppa ut akademikern inom mig och ta tag i min dissertation (alltså motsvarighet till C-uppsats för er som inte vet) och klämma in 7 veckors research på två veckor. Det låter kanske livsfarligt och rövsvårt men det känns ändå helt okej för nu ska jag skriva om något jag är intresserad av och något som känns värt att spendera hela året åt att skriva.

Jag vill inte säga för mycket men här kommer en ledtråd...