Det andra hemmet
Förra veckan blommade de första krokusarna på min gata och nu gör de mig alldeles vårpirrig i magen varje dag när jag går förbi dem.
Men mitt i allt kom ju värsta snöfallet och på tåget på väg till Nantwich var hela England vitt och stilla.
Men mitt i allt kom ju värsta snöfallet och på tåget på väg till Nantwich var hela England vitt och stilla.
Väl framme fick jag se hur mycket lilla baby Asher har vuxit sen jag såg honom sist (November 2011). Han har ett himla temperament och skriker mycket, men han skrattar lika ofta och han älskar att dansa.
Älskade lilla Egan som inte alls är särskilt liten längre. Vi hämtade honom från skolan när jag kom fram till Nantwich. Alltså glädjetårarna bara sprutade när han sprang emot mig och langade största kramen i världen.
Nantwich var sig likt. Lika mystiskt, pittoreskt och fantastiskt engelskt som alltid.
Det är verkligen som att komma hem och jag blev lite tung i bröstet när jag insåg precis hur mycket jag saknat den här lilla staden. Inte så konstigt, tänker man efter bodde jag där nästan 10 månader. Det är ändå en hel del.
Älskade lilla Egan som inte alls är särskilt liten längre. Vi hämtade honom från skolan när jag kom fram till Nantwich. Alltså glädjetårarna bara sprutade när han sprang emot mig och langade största kramen i världen.
Nantwich var sig likt. Lika mystiskt, pittoreskt och fantastiskt engelskt som alltid.
Det är verkligen som att komma hem och jag blev lite tung i bröstet när jag insåg precis hur mycket jag saknat den här lilla staden. Inte så konstigt, tänker man efter bodde jag där nästan 10 månader. Det är ändå en hel del.
Två intensiva och helt fantastiska dagar med världens bästa bonusfamilj. Planerandet för min EP gick också jättebra, det ska bli så spännande och jag lovar att berätta mer detaljer snart!
Kommentarer
Trackback
