Hallå det har ju hänt grejer
Jag slutas aldrig fascineras av att himlen alltid är blå ovanför molnen. På Arlanda var det mörkt, snöblandat regn och grått men på andra sidan molntäcket fick jag se världens vackraste soluppgång. Flygrädslan bara försvann på en gång.
När jag kom tillbaka till London väntade ett mystiskt brev i hallen.
Innuti fann jag inbjudan till Alex och Leslies bröllop!!!! Blev så glad att jag nästan började grina. De gifter sig i Augusti utanför Paris och de ska ha....vänta....trumvirvel... 60-talstema!!!! Jag är så himla himla himla taggad! Det blir första bröllopet jag går på där någon av mina kompisar gifter sig...
...jag misstänker att någonstans i all denna upprymdhet ligger en stundande ålderskris.
Jag träffade Jamie på Breakfast Club i Angel för att ta igen allt som hänt sen sist. När Jamie pratar är det lite som något som visas på MTV mellan Toddlers and Tiaras och The Hills. Det är alltid någon ny kille och massa drama. Sen frågar hon alltid "so what's up with you and D-boy?" och jag ba "this fruit is really tangy"...typ.
Jag såg sjukaste begravningssnubbarna på Upper Street. Kändes lite som något ur en saga precis slängts in i eftermiddagstrafiken. Buss, buss, taxi, personbil, buss, droska med glaskista, taxi, buss.
En kväll gick jag på "Tongue Fu" på Rich Mix i Shoreditch med Danny och hans kompis Tiu. Det är ett superskojigt påhitt där de har ett gäng poeter som kör spoken word tillsammans med ett band som improviserar musik till vad som pågår på scenen. Poeten går upp på scen och säger något i stil med "tänk er en cross over av Guy Richie och Twilight med en touch av parkeringshus en sommarnatt" så tittar bandet på varandra i några sekunder, någon hinner spela tre fyra noter innan resten av bandet är helt med. Superskojigt!
John Hegley var kvällens huvudakt och var alldeles strålande.
Jag repade med de här sköna typerna inför vår showcase assessment.
Vi käkade lunch på det polska eko-fiket.
Danny och jag gick på en minifestival på King's Place som hette "The Stranger the better". Kvällens höjdpunkt var en tjej som kallade sig Woodpecker Wooliams. Hon var stencool och sjöng som en blandning mellan en alv och Kate Bush. Försökte hitta henne online men allt jag hittar verkar vara från ett gammalt projekt som var mer indierock och tyvärr inte alls lika bra. Misstänker att hon snart släpper ny skiva med låtarna hon spelade här.
Efteråt fick vi dricka öl med Gutti och Elina som var vettiga nog att fly Sverige för långweekend i London.
Freddies granne heter Phat Phuc. Jag dör.
Helgen kom och det gjorde även Danielle och Rasmus. Vi möttes upp med Josefin i Covent Garden för att svänga våra lurviga på baren där Rasmus bror jobbar. Vi tvingades dricka jägerbombs och tävlade i att vara fulast på bild. Jag vann hela kvällen.
Suddigt tjejgäng.
Vi fuldansade och drack ännu mer bärs. Danielle var snygg som vanligt.
När baren stängde åkte vi hem till Lukas (Rasmus bror) som bor i världens fetaste lägenhet vid Kings Cross. Helt galet stor och nästan fem meter i takhöjd. Deras vardagsrum var nog större än hela min lägenhet.
Gutti blev full och trodde nog han var på after-ski. Förstår fortfarande inte riktigt var den där jägermeisterscarfen kom ifrån.
Någon gång efter fyra började jag känna mig gammal och drog hemåt. Från gatan kunde jag höra gänget sjunga med i Destiny's Childs "Survivor".
På söndagen blev det dags för den oundvikliga bakistrippen till Brick Lane. Danielle och Rasmus var förstås väldigt gulliga.
Måndagen med stort M. Alla var verkligen asgrymma under provet och när vi var klara kändes det som om hela världen föll av mina axlar.
Jag firade tillsammans med Rasmus, Danielle och Lukas på gamla Le Mercury. Jag åt musslor till förrätt och lax med hummersås till varmrätt. mflkanldaknsls,mflknadslmflmdflandlf...gott.
Elina och Gutti slog oss följe på favoriten The Florence där bartendern berättade om när han var i Finland och fick följa med till något slags hemligt ...ja vad var det nu igen... någon slags hemlig regeringsplats mitt ute i ingenstans och som låg helt under marken och man tog sig in genom en kodlåst hiss som låg gömd i ett dass(!!!!). Haha! Världens knäppaste historia. Jag och Danielle undrade om det kanske var finska trolldomsministeriet han hade varit på.
Det har i alla fall varit så himla najs att ha hela gänget här under helgen. Det kändes så naturligt, lite som om de också bor här.
Nu har jag inte skola igen förrän 28:e januari så jag tänker passa på att göra lite som jag vill tills dess (typ kolla på Batman till tre på morgonen). MORS!
Kommentarer
Trackback
