Överflödiga kärlekshistorier

Under mina cirka två decennier på jorden som människa har jag insett att tid är ett väldigt bristande koncept. Som i inlägget innan när tre veckor blev tre månader och som nu dagen som var igår och dagen idag som kändes som ungefär som en halv sekund. 
 
Jag kom hem, packade upp, åt lunch, duschade, sov lite, skypeade med mormor, gjorde mig fin, träffade världens bästa kille och var så förbannat glad över att äntligen kunna sluta sakna. Efter tusen saker, inlämning av uppsats, återförening med kära vänner, återförening med ännu fler vänner, middag och bio sitter jag nu här. Listan känns som något som händer inom loppet av en halv vecka men också som att det gick lika fort som att bre en macka (eller två). Vad händer? Försöker livet ta igen för att det gick så jävla långsamt nyss?
 
Poängen är att jag inte förstår tid, men det visste vi redan. Nu tar jag mig tid att säga hej och säga att Pitch Perfect var nästan jättebra. Skämten var roliga men allt emellan var ganska småtråkigt. Till exempel det helt onödiga kärleksdravlet som var inbakat i den här girl power-filmen. Varför måste filmer alltid envisas med att ha med en kärlekshistoria?!?!? Helt överflödigt!!! Vill ju bara höra sköna skämt och ha lite kul. Skärpning!
 
Exempel på överflödiga kärlekshistorier:
 
- Pitch perfect Filmen handlar alltså om en b-rud som är fett alternativ och vill flytta till LA för att bli musikproducent men tvingas gå på college av sin pappa och går med i en acapellagrupp a la glee. Filmen är superskoj och handlar om tjejer som vill vinna och lär sig acceptera varandra. Mitt i deras jakt på guldet vävs in en kille som ÄLSKAR film och alternativa tjejer. Varför? För att världen suger. Fokusera på tjejerna! Poängen med filmen är att hon får kompisar och att de blir bäst, inte att hon hånglar upp killen som fick henne inse det storartade med Breakfast Club. 
 
- Seeking a friend for the end of the world. Inte bara överflödig, den sabbar hela filmen. Se den och håll med.
 
- Accepted Det är klart man blir glad när knäppa killen äntligen får dra ner gylfen på hon den där från Gossip Girl, men vem bryr sig?! Visa mer av den knäppa killen som vill lära sig att spränga saker med sin tankekraft istället.
 
- Lejonkungen. Innan ni säger "NÄMEN VA HALLÅ?!?! CANUFEELTHELOVETONIGHT?!?!?!?" etc. vill jag bara säga att visst är det najs att han blir ihop med sin heta barndomskompis, men alltså, det hade varit lika bra om de bara varit kompisar. Jag menar "HEEEEEEEJ JAG HAR INTE SETT DIG PÅ TUSEN ÅR NU SKA VI HA KUL OCH RÄDDA LEJONRIKET" hade varit minst lika tillfredställande som "hej jag har inte sett ett lejon sen innan puberteten. Let's have lots of sex and babies!!!!". 
 
Plus tusen till. Nu kan jag sova. 
 

Kommentarer
Postat av: esteterier

Har bara sett Lejonkungen, heh, men jag håller med! Det är som att alla manusförfattare har ett recept som -måste- följas, och i det ingår någon-slags-kärlekshistoria. Ibland är det bara så sjukt sjukt onödigt!

Svar: Eller hur! Jag tog bara de första jag kom att tänka på. Jag älskar kärlekshistorier men det är så trist när de slängs in bara för att. Lite som att ha ketchup på en kantarellmacka. Man ba "VARFÖÖÖÖR!?!??!?!".
MittHogwartsliv

2013-01-08 @ 15:38:49
URL: http://www.esteterier.com/
Postat av: Matilda

Alla människor som får någon annan att inse det storartade med Breakfast Club förtjänar att få hångla. Punkt. I övrigt förstår jag din poäng.

Ps. Snart börjar jag blogga igen!

Svar: Visserligen, och ja visst var det lite hjärtevärmande när de i slutet gjorde en mash-up med "Walk On By" men kunde inte hela den storyn fått bo i en annan film?
Är så taggad inför nya bloggen!
MittHogwartsliv

2013-01-09 @ 12:56:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0