Tate, mojitos och lite fest.

Förra onsdagen åkte jag till St Pauls för att möta upp fina Vera som var i London på besök. 

 

Utsikten från Millenium Bridge är en av mina favoriter, just för att man ser alla broarna åt båda hållen.

 

Solen höll precis på att gå ner, men det gjorde inte så mycket...

...vi skulle nämligen in på Tate Modern.

 

Vi tittade på knäppa, oknäppa och några fin-fula saker, men mest pratade vi om vad som hänt sen Vera lämnade London i September.

 

Tjejen ♥

 

Sen kom natten och efter en fika drog jag hem. 

 

Torsdagen kom och det blev dags att träffa nästa svensk. Nämligen personen Adam som också var på tillfälligt besök.

Vi drack massa mojitos, åt nachos och jag fick höra om hur det hade varit i San Fransisco där Adam var i tre månader med Clara och Mattias.

 

Sen sprang jag iväg till VUE-biografen i Angel för att äntligen se Les Miserables med Felicia. Jag hade nog alldeles för höga förväntningar för att känna mig helt nöjd, men den var riktigt bra och Hugh Jackman var bättre än bäst.

 

På fredagen tog Danny mig till Shackwell Arms i Dalston för att se ett band han gillar. Förbandet var den här killen som spelade instrumentet laptop och sjöng in i en mikrofon som var kopplad till en delay pedal. Han var superfestlig och jättebra på att gungdansa.

 

Huvudnumret var bandet Flamingods som spelar någon slags karneval/world/psychadelica/rock/folk-musik. Det hördes tydliga influenser från Mongoliet, Sydamerika, Västindien och Östeuropa tillsammans med schyssta dansbeats och ljud från minisynthar. Jag pensionärsdiggade längst bak medans alla kidz dansade sig svettiga i en moshpit framför scenen.

 

Veckan slutade med fina kvinnoklubbsmiddagen. Är det bara jag eller känns det som att 2013 bara överträffar sig själv hela tiden? Veckorna blir bara bättre och bättre.