Fisktacos, förlovning, en åsna och en leopard.
Igen, mobilbilderna svämmar över mina fotomappar och inte tänker jag vara snål och behålla dem för mig själv.
Titta vad som hänt de senaste 3 (4?) veckorna.
Felicia bjöd mig på middag på nyöppnade WAHACA på Upper Street. Deras fish tacos var förbannat goda.
Drack hallonte på Tinderbox.
Hade spelning på Nordicana Film Festival som var en slags hyllningsfestival till Skandinaviska thrillers och deckare. Sveriges starkaste man och den korta killen från Snabba Cash var där. Jag skulle spela två 35 minuters set och sjunga stämmor åt Hanna på hennes två set, men det regnade så mycket att de avbröt oss mitt under en låt för de var rädda att vi skulle få elchock och dö döden död. Istället hängde vi runt, frös, åt skagenröra och dammsugare och lekte i deras photobooth. Visst är vi snygga?
Efteråt skulle jag direkt till en fest men på vägen trillade jag ner för vad som kändes som världens längsta trappa och skrapade upp hela benen. Det här var nästan fyra veckor sedan och mina ben är fortfarande blåa och buckliga efter fallet. Värst var morgonen efter när jag vaknade upp och såg att mina axlar också var helt blåa och inte kunde röra mig utan att det gjorde ont i hela ryggen. SCARY, men...
...jag kom fram till festen i alla fall, och det var inte vilken fest som helst, det var Robyn och Kirsties förlovningsfest!
Alla var fulla, glada och hade med sig bröstrelaterade förlovningspresenter (jag hade missat att det var kotym på lesbiska förlovningsfester, liksom hallå bara för att man är lesbisk betyder det inte att man älskar bröst!! Eller?).
Kirsties ring var den här otroligt vackra skapelsen från sena 20-talet. Den passar henne så bra och känns mycket personligare än allt annat bling man ser.
Efter helgen med all den där jävla oturen (regnet från spelningen gjorde mig förkyld, fallet gjorde mig invalid och det mesta verkade gå fel) tyckte karma att jag skulle få lite kärlek och gav mig gratis mat från youmesushi. Jag och Olivia använde en rabattkod som skulle gett oss 5 punds rabatt men det blev något fel i systemet så vi fick hela beställningen gratis.
Allt det här göttiga!
Sen var det ju midsommar, och jag var matansvarig. Man kan ju tycka att det inte behövs särskilt mycket när två personer ska campa en natt, men det är helt klart fel. Allt det här lyckades jag tillaga och packa ner i ryggan.
Och oj vad värt allt fixande och kånkane det var! Den där magiska dagen när allt vi gjorde var som i en film och allt luktade hav. Så jävla värt.
Dagen efter kände jag mig konstig och hade ont i kroppen men tänkte att det säkert var från allt bergsklättrande vi gjorde dagen innan, så jag tog en alvedon, en allergitablett och gick till the Old Queen's Head för att lira lite tunes.
Min buddy George Frakes var också där och förgyllde tillställningen.
Jag fick massa nya kompisar, bland annat hela det här fantastiska bandet; August and After. De var världens gullisar och jag fick flashbacks till när jag var 16 och tillsammans med ålders-Henning och lyssnade på Kings of Convenience på repeat.
Olivia kom efter att jag spelat och sa "MEN HALLÅ VAD GÖR NI HÄR UPPE??? DE HAR JU EN LIVSLEVANDEÅSNADÄRNERE!!!!!!"
"ÄREVERKLIGENSANT?!?!?!?!??" Sa jag (fast på enkelska) och kubbade ner mitt allra snabbaste för att ta mig en titt och se om det var sant.
"ÄREVERKLIGENSANT?!?!?!?!??" Sa jag (fast på enkelska) och kubbade ner mitt allra snabbaste för att ta mig en titt och se om det var sant.
Hon hette Rosa, hade två sombreros och kom från Essex och man fick både klappa och mata hur mycket man ville.
Vi skrattade och klappade och drack lite öl, men efter min tredje minililla Heiniken började taket snurra och jag tänkte...oj vad konstigt, jag har kanske inte ätit något. Dagen efter gick jag till läkaren och fick jag beskedet äcklig halsfluss och fick skäll av doktorn för att jag inte kommit in tidigare. Blev lite ledsen men kom på att öppningsrepliken "jo jag blev så full att jag trillade efter att ha druckit tre 33centiliters mellanöl och tänkte att nåt måste vara fel" kanske inte är bästa sättet att bli bundis med en läkare.
Med penicilin i blodomloppet och med en genomsnittlig konsumtion av 4 liter vatten om dagen åkte jag till Nadine i New Malden (som knappt är London, det ligger typ i Surrey) för att spela in en musikvideo och äta asagod mat. Tasha var där för att sköta ljudet och dra massa skämt.
Vi hade himla kul och Nadine blev jättenöjd med filmen. Jag kände mig proffsig och klappade mig själv på axeln.
Andra vardagsbestyr involverade filmhäng hos Hanna med den magiska utsikten över Themsen, betygsbesked som var så otroligt jävla bra att det firades med jordgubbsmojito, och promenad genom Victoria Park för att gå på parmiddag (OBS! Ej skämt!!!) hos Caroline.
Förra lördagen hade jag fått gratisbiljetter till Hard Rock Calling festivalen och tog med mig mina favoritflintisar för att dödsdö i sommarsolen bland tusen Noel Gallagher-frillor.
Favoritflintis nr 1.
Jag tokdiggade bandet NO i ungefär en halv minut innan jag kom på att enda anledningen till att jag gillade deras musik var för att de lät precis som The National, fast inte lika bra.
Favoritflintis nr2 som blänger lite surt på Miles Kane.
Överlag var festivalen ganska trist och de enda musikaliska höjdpunkterna var en liten kille med ett litet band som kallade sig Sweet William och grabbarna på bilden ovan som hette Syd Arthur. Efter Syd Arthurs spelning gick vi för att se Klaxons och efter det såg vi ingen poäng med att stanna kvar. Det enda som egentligen skulle hända på kvällen var ju Kasabian, och vem orkar bry sig om det. Pub? Sa Danny. Pub! Sa resten och så drog vi.
Till the Faltering Fullback i Finsbury som är världens bästa pub. De har överkommliga priser, mystiska hörn, skojiga bartenders, blandat folk och världens bästa uteservering.
#tusenanledningartillattvaratjock nya Milka-chokladen med Daim i. Det är som att Tyskland och Sverige skapade världens mest perfekta bebis och jag ba åt den. Hela kakan. MUMMA!
För två dagar sedan promenerade jag till Brick Lane för att leta efter en klänning till bröllopet jag ska ska på i sommar. Jag hittade förstås ingen klänning, men jag hittade en fantastisk leopardpolo!!! Jag såg den och tänkte "hur kan jag vandrat detta klot i 22 fucking år utan att ha ägt en leopardpolo?!?!". För fyra pund blev den min och när jag satte på mig den skrek min inre röst "HERREGUDUÄRJUSHANAIATWAIN!!!!" och jag har nog aldrig känt mig coolare. BRING ON THE BATTLES, there's a new pungkrossare i stan!
4 pund köpte mig en ny insikt; alla borde ha ett plagg med leopardmönster. Det är minst lika viktigt som D-vitamin och trosor!
4 pund köpte mig en ny insikt; alla borde ha ett plagg med leopardmönster. Det är minst lika viktigt som D-vitamin och trosor!
Vad gör jag nu då? Undrar ni. Jo jag försöker inte dö i den plötsliga värmeböljan och försöker låta bli att inte äta upp de resterande cupcakesen (det går inte att böja engelska ord med svensk grammatik) från gårdagens rep. Jag hade bakat cirka en miljard (16) morotskakscupcakes med philadelphiafrosting till tjejerna som tack för att de ska spela med mig på tisdag och lordilooo va göttiga de är! Så ja, nu bemästrar jag självkontroll och smörjer in min fulbränna.
Det var allt. KUL VA!?!?
Det var allt. KUL VA!?!?
Kommentarer
Trackback
