Midsommarafton 2012 var första gången jag var borta från Sverige och inte firade med min familj. Jag skulle egentligen gått på en dejt men blev nobbad och satt istället hemma, halvförkyld, grät till en dålig serie medans jag såg facebookuppdateringar med bilder från stockholms skärgård och jag tänkte "aldrig mer så här på midsommar". 

I år planerade jag istället ett riktigt midsommarfirande, med vissa modifieringar, tillsammans med Danny. Vi åkte ner till Hastings kust och vandrade, klättrade, vandrade och klättrade lite till tills vi kom fram till en helt folktom strand i Fairlight som dolde sig bakom dunderhöga klippor. Där slog vi upp tält och jag lärde Danny sjunga svenska snapsvisor och dansa små grodorna. Han var värsta kämpen och ifrågasatte ingenting utan ställde upp på alla bisarra traditioner jag uppmanade honom till.

Det var galet vackert, helt underbart och helt klart bästa midsommaren någonsin. Det var nog därför jag glömde ta bilder. Som tur är lyckades jag knäppa några skakiga filmklipp och fixade ihop den här videon.