När livets bästa kapitel tar slut
Hej måndag. Världens sämsta skitmåndag. Kan du gå och dö jävla bajsdag?
Jag har varit arg, ledsen, asförbannad och ännu mera ledsen i de seaste dagarna. Allt på insidan förstås, men det har släppts ut små vågor av mörker då och då. Till exempel i affären när jag blev tårögd för att det inte fanns Pepsi Max, bara Diet Coke och Olivia frågade "what's the difference really?" och jag svarade "one tastes like poo-death and the other is a mouthfull of heaven".
Döden känns så nära, livet som var en episk resa är nu koncentrerad till en 30 sekunders trailer för en pissig SF-action med indiebudget. Felicia flyttar imorgon och jag måste lära mig leva utan henne igen.
Jag har varit arg, ledsen, asförbannad och ännu mera ledsen i de seaste dagarna. Allt på insidan förstås, men det har släppts ut små vågor av mörker då och då. Till exempel i affären när jag blev tårögd för att det inte fanns Pepsi Max, bara Diet Coke och Olivia frågade "what's the difference really?" och jag svarade "one tastes like poo-death and the other is a mouthfull of heaven".
Döden känns så nära, livet som var en episk resa är nu koncentrerad till en 30 sekunders trailer för en pissig SF-action med indiebudget. Felicia flyttar imorgon och jag måste lära mig leva utan henne igen.
Sommaren 98 på Gränö. Året innan hade Felicias familj köpt huset på tomten bredvid vår och jag ville absolut inte leka med henne. Jag ville bara leka med min storasyster och storkusin för de var ballast i hela världen och jag var rädd för att träffa främlingar. Till slut kom hon över en dag (medlurad av min faster) och jag var illa tvungen att leka med henne (jag ville ju inte vara lika elak som min syrra).
Som jag minns det blev vi kompisar med en gång. Vi lekte Pocahontas, Lilla Sjöjungfrun och skrev manus till pjäser som vi regisserade och spelade upp för tålmodiga föräldrar. Oftast innehöll de sjukt mycket moral, en flicka i trubbel och lite musik från Sound Of Music. Annars spelade vi 500, pratade om USA, simmade runt udden mellan våra bryggor och sov i båthuset med alla spindlarna.
När vi var tretton skrev vi en lista (typ tio sidor lång) med alla saker vi skulle göra tillsammans i livet. Till exempel roadtrip i USA, vara med i Ricky Lake Show, spela in ironiska träningsvideos, hångla med Johnny Depp, gifta oss rika, skilja oss rikare och flytta till London och bo ihop i en häftig lägenhet.
Vi trodde stenhårt på att vi skulle lyckas med alla punkter, men sen kom de riktiga tonåren, gymnasiet, riktiga val och riktiga liv. Vi slutade tro på listan och vande oss vid att nästan aldrig vara i samma land samtidigt. Vi blev proffs på att säga hej då och tänkte att det blir nog aldrig som vi tänkt.
Men en vår var ödet med oss. Efter att ha jobbat som aupair i norra England bestämde jag mig för att hälsa på Felicia en snabbis i London där hon pluggade. Väl där insåg jag att man blir fan aldrig yngre och vågade äntligen söka in på musikskola. Ett halvår senare packade jag en 23 kg tung väska och flyttade till London och vi flyttade in i vår alldeles egna lägenhet. Precis som vi hade lovat när vi var tretton och lekte med barbies i smyg ute på landet (i stan var all för coola för att hålla på med barnsliga lekar. I stan skulle man köpa nalle puh-bh:ar och lyssna på N*Sync eller Five).
Felicia var min allra första bästis och det finns ingen som känner mig så bra som hon gör. Hon vet allt. Hon har granskat alla sömmar, sytt några själv och lagat de som blev trasiga. Om och om igen.
Men en vår var ödet med oss. Efter att ha jobbat som aupair i norra England bestämde jag mig för att hälsa på Felicia en snabbis i London där hon pluggade. Väl där insåg jag att man blir fan aldrig yngre och vågade äntligen söka in på musikskola. Ett halvår senare packade jag en 23 kg tung väska och flyttade till London och vi flyttade in i vår alldeles egna lägenhet. Precis som vi hade lovat när vi var tretton och lekte med barbies i smyg ute på landet (i stan var all för coola för att hålla på med barnsliga lekar. I stan skulle man köpa nalle puh-bh:ar och lyssna på N*Sync eller Five).
En riktig barndomsdröm som slog in, och jag har inte riktigt förstått exakt hur mycket det har betytt för mig förrän nu när det nästan är över.
Felicia var min allra första bästis och det finns ingen som känner mig så bra som hon gör. Hon vet allt. Hon har granskat alla sömmar, sytt några själv och lagat de som blev trasiga. Om och om igen.
De här två åren vi haft tillsammans har varit helt otroliga och vi har äntligen fått ta igen all den där tiden när kontinenter höll oss isär. Det enda jag kan göra nu är att minnas allt kul och barndomsdrömhoppas att vi någon gång senare i livet råkar befinna oss på samma plats vid samma tillfälle i samma sits, så att vi kan bo tillsammans igen och skriva ett nytt kapitel i vår bästisbok.
Kommentarer
Postat av: Frida
Men fy, det låter inte alls kul! Det kommer kännas bra snart igen ska du se, tänk vad mycket äventyr ni har hunnit med redan och då är det ändå trippelt så lång tid kvar i livet för er! Det kommer bli kalas :) Själv har jag opererat ut min visdomstand och fått sy flera stygn inne i munnen, aj kan man säga! Skickar massa internet love till dig!
Svar:
MittHogwartsliv
Postat av: linn london
</3
Trackback
