Det omåttliga habegäret
Känner just nu att jag vill ha en himla massa. Går förbi saker på stan och tänker "det där måste jag ha" och känner i hela kroppen att varenda fiber kommer smulas sönder om jag inte får den där kaninformade äggkoppen eller den där koftan med taxvalpar på.
Jag inser såklart att det inte är hållbart och gör som alla normala internetperzoner gör i dessa krisande stunder; en lista på saker jag suktar efter.
Jag inser såklart att det inte är hållbart och gör som alla normala internetperzoner gör i dessa krisande stunder; en lista på saker jag suktar efter.
Att vara duktig på att fläta håret och sedan vara snygg i det. Helst vill jag också ha lika långt och tjockt hår som på första bilden. Tänk va läckert att svassa runt med en midjelång fläta, lika tjock som ett litet träd.
Måste ha den här bilden som affisch.
Ett skepp lastat med en massa inspiration vore också ganska fett så jag kan skriva alla de där hitlåtarna alla väntar på.
Vill bara vara så här snygg i allmänhet och ta bilder i romantiskt eftermiddagsljus. Känner inget större behov av att traska omkring i underkläder med blomster i käften.
Vill riva ut allt ur mitt rum och fylla det med saker från Urban Outfitters hemavdelning. Hur fin är inte den här gula drömmen?
Vill vara med i Moonrise Kingdom. Vara på rymmen, dansa på stranden, hångla för första gången och vara på äventyr.
Eventuellt bara försvinna i en vecka och bo i ett tält vid vattnet och bara vara. Så ja...campa tror jag det kallas.
Vem vill inte ha en mopshörning att gosa med?
Läsa spännande böcker tills ögonen trillar ut. Har inte läst klart en bok på flera veckor, har liksom inte haft ork och nu när jag har tid för sträckläsning har jag liksom ingen lust. Hallå läslusten!!!! VAR ÄR DU?!?!
Ha LOTR-maraton och när alla tårar gråtits klart vill jag titta på allt extramaterial.
Dansa. Jag vill dansa tills jag får ont.
Vill så himla gärna ha ett piano. När jag var hemma hos Thea och Nigel grät jag nästan lite när jag fick spela på deras nya Yamaha. Ett riktigt piano har liksom en själ som ett digitalpiano aldrig kan efterapa, oavsett hur bra det kan låta. När vi fortfarande bodde kvar i pappas hus på fågelvägen kunde jag sitta i flera timmar när jag var ensam hemma och bara låta fingrarna hitta på precis vad det var de ville spela. Vill ha det så igen.
Stockholm. För första gången på väldigt länge känner jag en stark hemlängtan. Vill kramas med tusen personer, dricka öl på debaser, handla prästost på ICA, möta våren med Jakob Hellman i hörlurarna, kramas ännu mer, gosa med alla djuren, gosa med hela familjen och promenera längs med vattnet och tänka "FAN VA NAJS".
Slutligen vill jag att våren ska komma någon jävla gång. Den har smygflörtats hela jävla året och nu orkar jag inte vänta längre. Våren, om du läser det här; kan du snälla skynda lite innan jag deppar ihjäl!?
Kommentarer
Postat av: G
Den där lelle hunden på den gula bokhyllan, den har Elina faktiskt
Svar:
MittHogwartsliv
Postat av: Anonym
Skickar lite vårvärme från Tobago så blir allt som du önskar !
Trackback
