Studiofuffens, kulturkul, massa bärs och fluffiga djur.
Vilket blogguppehåll! Räck upp en hand om du dör av nyfikenhet på vad jag hållit på med de senaste dagarna.
...sanningen är att jag inte gjort särskilt mycket alls. Min hjärna och min kropp förtjänade en paus från allt som jag gör annars. Vi tar en titt på bilderna från telefonen så jag kan ge en liten teaser på vad det är jag haft för mig.
...sanningen är att jag inte gjort särskilt mycket alls. Min hjärna och min kropp förtjänade en paus från allt som jag gör annars. Vi tar en titt på bilderna från telefonen så jag kan ge en liten teaser på vad det är jag haft för mig.
Jag och Felicia åt middag på hennes golv med några polare och vi fick låna några av Felicias lösmustascher. Alltså hallå! Hur hunkig är inte jag i den här gyllenbruna larven på min överläpp? Kände mig tusen gånger hetare än någonsin och blev sjukt nöjd med min supermanliga pose. Minus eyelinern är jag blott en begynnande flint ifrån att se precis ut som min pappa.
Dagen efter begav jag mig ner till Lambeth North för att repa med Hanna.
Hon skulle nämligen ha spelning på Notting Hill Arts Club senare på kvällen och jag ville såklart vara med och sjunga stämmor och spela munspel, så det fick jag.
Jag färgade Felicias hår brunt och det blev så förbannat jävla snyggt. Vad tycker ni? Håruppsättningen är inte heller dum, men den gjorde hon själv.
Det där med att jag skulle ta tusen bilder när jag var i Manchester var en överdrift. Det här är den enda bilden jag tog där man ser mer av inspelningsrummet i studion. Ganska rörigt, inget särskilt, men tusen mikrofoner och allt man behöver för att spela in som ett proffs.
På kvällarna när vi kom hem till Thea och Nigel väntade Seb på min säng och ville gosa. HUR GULLIG?!?!
Sov bredvid Nigels asfeta skivsamling och the Byrds vakade över mig.
Bästa gitarren som fick hänga med på ett hörn.
Egan; min lilla bästaste bästis. Kan inte fatta att han har blivit så himla stor, kan läsa och skriva som värsta superungen. Så glad att vi han klämma in lite lektid när vi var lediga från inspelningen.
Mitt nya favoritmantra.
Min nya favoritkatt (efter Toulouse förstås).
Blev sådär typiskt tjejig och såg saker som det här töntiga citatet och ba "ååååh jag saknar min boyfriend".
Baby Asher och nya nannyn Marie. Hon kommer från Ulm och är min nya kompis. Hur skön som helst.
Bästa killarna.
Teknikern Seadna (uttalas Shayna) med trötta ögon efter tio timmars intensivarbete.
Och här då! Thea kom in en dag och sjöng på två av låtarna! COOLERS COOLERS!!!!!! Så fett att kunna skriva feat. Thea Gilmore. Inte för att alla vet vem hon är, men alltså hur coolt är det inte att få skriva feat.!
När dagarna blev längre och tröttheten/galenskapen slog till, uppdaterade jag mitt mantra till det här.
Sista dagen i studion slog paniken till. Vi hade orimligt mycket att göra och ungefär ingen tid alls att göra det på. Såklart bestämde Seadna och jag oss för att helt plötsligt lägga till det här knäppa instrumentet på en av låtarna bara för att den såg så ensam ut i förrådet.
Såhär i efterhand är jag väldigt glad att vi gjorde det för det låter himla bra, men just då tyckte Nigel att vi var sjuka i huvudet som la till saker i sista minuten.
Sent på kvällen satte jag mig på tåget tillbaka till London. Tåget hade något slags problem på vägen och stod stilla mitt ute i ingenstans i en hel timme. Som tur var satt de här sköna brudarna bredvid mig och bjöd på vin och musik.
Tillbaka i London och lyxmiddag till budgetpris. Fick det här sparrisknippet för 1 pund och brödet (stort som ett litet barn) kostade bara 59 pence.
I skolan var alla nyfikna på hur det hade gått med inspelningen. Jag var hispig och övertrött men lugnade mig efter ett pint under håltimmen.
Fredagen kom och jag kickstartade det efterlängtade påsklovet med rödtjutskväll hemma hos Josefine. Vi förundrades över hur sjuk hela den där Tommy Nilsson/marabou-kampanjen var och garvade läppen av oss till den här sköna låten. Alltså Tommy!
I söndags gick jag och Danny till Camden Arts Center (som ligger i Finchley Road, inte Camden) för att vara lite kulturella. Den här videoinstallationen var det skojigaste jag sett på länge. Jag kunde inte låta bli att skratta och sa "but how is this any different from everytime I'm on youtube?".
Vi skuttade vidare till utställningen som var anledningen att vi var där.
Dorothy Iannones "provocerande" utställning Innocent and Aware.
Det handlade en himla massa om hennes eviga sökan efter extatisk enighet med kosmos och allt spirituellt. Väldigt flummigt, väldigt intressant och massa fina färger.
Sen blev det mörkt och vi gick till medelhavsrestaurangen Mem & Laz på Theberton Street. Jag åt spenatknyten och massa oliver och Danny åt skaldjursgryta.
Nu tänker ni kanske "oj värsta dejten, nu måste de väl ändå vara klara???" men nä! Efter maten traskade vi vidare till Camden Head (som inte heller ligger i Camden utan på Camden Passage i Angel). Vi skulle nämligen gå på standup.
Mitt nya favoritmantra.
Min nya favoritkatt (efter Toulouse förstås).
Blev sådär typiskt tjejig och såg saker som det här töntiga citatet och ba "ååååh jag saknar min boyfriend".
Baby Asher och nya nannyn Marie. Hon kommer från Ulm och är min nya kompis. Hur skön som helst.
Bästa killarna.
Teknikern Seadna (uttalas Shayna) med trötta ögon efter tio timmars intensivarbete.
Och här då! Thea kom in en dag och sjöng på två av låtarna! COOLERS COOLERS!!!!!! Så fett att kunna skriva feat. Thea Gilmore. Inte för att alla vet vem hon är, men alltså hur coolt är det inte att få skriva feat.!
När dagarna blev längre och tröttheten/galenskapen slog till, uppdaterade jag mitt mantra till det här.
Sista dagen i studion slog paniken till. Vi hade orimligt mycket att göra och ungefär ingen tid alls att göra det på. Såklart bestämde Seadna och jag oss för att helt plötsligt lägga till det här knäppa instrumentet på en av låtarna bara för att den såg så ensam ut i förrådet.
Såhär i efterhand är jag väldigt glad att vi gjorde det för det låter himla bra, men just då tyckte Nigel att vi var sjuka i huvudet som la till saker i sista minuten.
Sent på kvällen satte jag mig på tåget tillbaka till London. Tåget hade något slags problem på vägen och stod stilla mitt ute i ingenstans i en hel timme. Som tur var satt de här sköna brudarna bredvid mig och bjöd på vin och musik.
Tillbaka i London och lyxmiddag till budgetpris. Fick det här sparrisknippet för 1 pund och brödet (stort som ett litet barn) kostade bara 59 pence.
I skolan var alla nyfikna på hur det hade gått med inspelningen. Jag var hispig och övertrött men lugnade mig efter ett pint under håltimmen.
Fredagen kom och jag kickstartade det efterlängtade påsklovet med rödtjutskväll hemma hos Josefine. Vi förundrades över hur sjuk hela den där Tommy Nilsson/marabou-kampanjen var och garvade läppen av oss till den här sköna låten. Alltså Tommy!
I söndags gick jag och Danny till Camden Arts Center (som ligger i Finchley Road, inte Camden) för att vara lite kulturella. Den här videoinstallationen var det skojigaste jag sett på länge. Jag kunde inte låta bli att skratta och sa "but how is this any different from everytime I'm on youtube?".
Vi skuttade vidare till utställningen som var anledningen att vi var där.
Dorothy Iannones "provocerande" utställning Innocent and Aware.
Det handlade en himla massa om hennes eviga sökan efter extatisk enighet med kosmos och allt spirituellt. Väldigt flummigt, väldigt intressant och massa fina färger.
Sen blev det mörkt och vi gick till medelhavsrestaurangen Mem & Laz på Theberton Street. Jag åt spenatknyten och massa oliver och Danny åt skaldjursgryta.
Nu tänker ni kanske "oj värsta dejten, nu måste de väl ändå vara klara???" men nä! Efter maten traskade vi vidare till Camden Head (som inte heller ligger i Camden utan på Camden Passage i Angel). Vi skulle nämligen gå på standup.
Vi hittade minigodis i en liten minigodisbutik vid bardisken. Jag ba "åååååh snälla kööööp snälla köööööp de är sååå gulligaaaaaaa" (fast in English förstås).
Sagt och gjort! Sura flaskor blev det till den skojiga kvällen. Det var gratis inträde och superkul! Gå dit! De har de här kvällarna varje söndag.
Sen blev det dagen måndag, dagen som var igår. Jag skulle spela på The Wheelbarrow i Camden och var himla glad över att få träffa den här sköna typen för första gången på ungefär tusen år. George är verkligen en kvalitetsmusiker, han inspirerar mig till att bli en bättre gitarrist varje gång jag ser honom spela.
Sen blev det dagen måndag, dagen som var igår. Jag skulle spela på The Wheelbarrow i Camden och var himla glad över att få träffa den här sköna typen för första gången på ungefär tusen år. George är verkligen en kvalitetsmusiker, han inspirerar mig till att bli en bättre gitarrist varje gång jag ser honom spela.
Jag träffade också mitt livs nya kärlek; Albert. Världens gosigaste bamsehund som bara var hur chill som helst i allt oväsen. Ville liksom pussas och kramas med honom heeeeela kvällen, men efter stängningsdags skulle han hem och jag och George ville festa. Vi köpte billig tysk burköl och traskade hem till vår sköna polare Natalie. Vi spelade gitarr, drack öl och var allmänt rockiga tills vi däckade i en hög någon gång vid soluppgången. Än så länge är det här ett übertoppen påsklov. Jag menar; kulturkul, minigodis, rock och fluffig hund. KEMUN!
Kommentarer
Trackback
