Tentaveckor, tentaveckor, tentaveckor...

Man tycker att det borde kännas som att hjärnan växer, men det känns snarare som att för varje sak jag gör klart dör någon del av min skalle. 

 

Jag skulle kunna skriva något sjukt peppigt som att "vi klarar biffen" eller något sjukt seriöst som "50% av alla tonåringar är utbrända innan studenten" (OBS! Ofakta! Eller alltså säkert sant, i alla fall om man går på VRG, men alltså fortfarande ofakta), men just nu känner jag bara för att dra täcket över huvudet, bli tjockare och låtsas vara en liten kattlarv eller nåt. 

 

Vi kan klara biffen i morgon istället.