I lördags var det dags för värsta milstolpen, nämligen första årsdagen med han den där killen jag gillar så jävla mycket. Vi åt middag, gick på fest och dansade töntdans till klockan sent.

Blir inte klok på hur himla kär man (läs; jag) kan vara och kan inte heller förstå att man bara kan bli kärare och kärare ju längre tid det går. Ett år har jag haft på mig att lära känna den här kufen jag kallar pojkvän och det har varit ett av de allra bästa åren någonsin. 

Tänk att jag kunde ha sån tur som hittat världens smartaste, finaste, skönaste och skojigaste person. Danny, precis som Danny Zuko i Grease, fast liksom bättre.