För exakt fyra veckor sedan började jag (precis som alla andra nyårssuckers) mitt nya fitnessliv. Jag har aldrig varit smal, men har ändå alltid känt mig stark, orkat cykla långt, simma långt och liksom i allmänhet haft en ok kondis. Tror det kanske därför jag aldrig känt att det varit svinviktigt att gå ner i vikt eller träna sjukt mycket för jag har ändå varit stark och frisk. MEN de senaste månaderna har jag varit trött, inte orkat någonting och liksom känner att där det brukade finnas stenhårda muskler finns nästan ingenting. Därför bestämde jag mig för att bara köra.

Så det gjorde jag. Dagen efter att jag lämnat in första utkastet på min C-uppsats gick jag till simhallen/gymmet lite längre ner på Caledonian Road och sa typ "tja, jag vill bli medlem" och det var okej förstås. För £34 i månaden får jag obegränsad tillgång till gym, simhall, pilates, yoga, aerobics och bastu (mmm yeaaah) samt 6 sessioner med en personlig tränare. Det kändes sjukt värt och det blir ju alltid lättare att gå oftare om man inte känner att man måste betala varje gång man går dit.
 
Nu har det som sagt gått fyra veckor och jag har än så länge lyckats gå till gymmet 5 dagar i veckan. Jag brukar köra 3 dagar gym och 2 dagar simträning. De första tre veckorna körde jag korta intensiva pass på 35 minuter för att liksom inte bli helt dödsslut och bli avtänd av tanken att gå till gymmet "för det är så jobbigt". Den senaste veckan har jag ökat till 45 minuter för ett standardpass och tänker att jag om några veckor bara ska gå till gymmet 3 gånger i veckan men då köra längre pass på typ 75 min och gå de extra två gångerna om jag har tid.

Träningen kombinerar jag med att hålla koll på vad jag äter med hjälp av appen MyFitnessPal. Den är hur bra som helst! Man fyller i sin längd, vikt, ålder, vad man har för mål och hur ofta man tränar och sedan räknar den ut vad man bör ha som dagligt kalori-intag samt hur många procent av ens dagliga kost som ska bestå av kolhydrater, protein och fett. Man fyller sedan i vad man äter (man kan scanna streckkoder eller söka i deras databas, nästan alla produkter finns där så man måste inte ta reda på själv hur många kalorier det är i allt) efter varje måltid och sedan om man tränar så räknar den ut hur många kalorier man förbränt. Hur bra som helst!

Sen jag börjat räkna kalorier har jag blivit sjukt mycket mer medveten om vad jag äter. Det känns liksom så onödigt att dricka ett glas läsk eller dra en pizza när man ser exakt hur onyttigt det är. På samma sätt känns det onödigt att ha olivolja på sin sallad för jag tycker personligen inte att det gör någon större skillnad. Det blir liksom bara extra kalorier som man skulle kunnat lägga på att festa till det med ett glas vin eller lite choklad istället. 

När jag började var mitt målintag 1545 kalorier om dagen och efter att jag nådde mitt första delmål förra veckan så har det nu gått ner till 1320. Det är enbart baserat på att jag vill fortsätta med samma resultat som jag fått efter de här fyra veckorna. Först när det gick ner till 1320 tänkte jag "shit det här kommer aldrig gå" men det är inte alls svårt. Jag äter fyra mål om dagen och ibland ett extra mellanmål och håller mig inom 1320 och om det är en dag på gymmet så får man ju dra av det man förbränt. Igår till exempel åt jag frukost, lunch, mellis, middag och åt ost och yoghurt senare på kvällen men hade ändå 500 kalorier kvar av mitt dagliga intag när jag gick och la mig. 

Poängen är att man absolut inte ska svälta sig, behöva gå på någon trist diet eller vara 2 timmar på gymmet varje dag. Jag menar, jag ÄLSKAR ju mat! Jag har också alltid hatat att träna men tycker nu att det är kul (för det är inte sjukt jobbigt när man väl gör det ofta). Jag känner mig piggare, mina ögonvitor är vitare, jag känner mig starkare och jag har redan gått ner 6,5 kilo. Igår när jag var i affären tog jag tre 2-litersflaskor med läsk och höll dem i famnen när ingen såg. Känns liksom helt sjukt att för bara fyra veckor sedan fanns all den vikten på min kropp.