Italien del 2, surfstrand, byfest & syndigt god pasta.
Dagen efter fullmånen åkte vi till en svåråtkomlig surfstrand vid utkanten av Ventimiglia.
Alltså paradiskänslorna på det här ♥
Gulle-Helena
Och något brunare; Clara och Fredrik.
Vi plaskade i vattnet, lekte Marco Polo, kastade boll, solade, åt mozzarellamackor, åt glass och liksom semesternjöt till tusen. Jag försökte få till den där perfekta parasoll/havs-bilden, typ en sån bild som man ser i Ving-kataloger, som skulle förmedla mina starka semesterkänslor.
Väl hemma i Olivetta, efter lite apertivo och vino, duschade vi av oss saltvattnet och svidade om till finskjortorna för att gå på byfest.
Glimten av byns hjärta på promenaden från Emmas hus.
En del av gulliga gänget.
OCH HELA GULLIGA GÄNGET!
Tyvärr var byfesten ganska nedtonad det här året pga en massa regn som gjort att de placerat middagsborden i tältet där det brukar vara dans. Fast det var ju trevligt ändå!
Gustav och Emma töntkärade sig i vanlig ordning.
Regnet hade helt klart tonat ner feststämningen, men vem behöver feststämning när det finns VM att titta på!
Killarna i finskjortorna ♥ Efter att proseccon var slut, ölen var slut och eftisen var slut fortsatte festen hemma i huset och dagen efter vaknade vi alla med lite tunga huvuden.
Dagen efter fortsatte det tråkiga vädret och eftersom jag verkar ha glömt ta några bilder från dagsaktiviteterna minns jag inte riktigt vad vi hittade på. Hur som helst, en av de bästa sakerna med Olivetta är alla djuren! Det finns massa katter överallt, massa höns och till och med åsnor! ÄLSKAR JU GULLIGA DJUR! HEJ HÖNANTUPPENHÖNAN!
Framåt kvällen hittade jag kamrean igen och vi for mot Airole, Olivettas grannby. När vi klev ut ur bilen blev vi välkomnade av en liten orkester, eller tja, de råkade repa där.
Återigen världens kanske gulligaste par.
Airole är lika magiskt som Olivetta fast en aning större och med lite mer puls (i Olivetta bor typ bara 200 personer och de flesta är över 60, i Airole finns det faktiskt ungdomar!).
Det här med bergsbyar är ju 100% kanon. Liksom vilken feeling man får!
Trots det glåmiga vädret var vi sjukt pepp. Vi skulle nämligen äta på Airoles bästa restaurang (OBS! Ej enda restaurang).
Det gick inte fort på det här stället, så när maten väl kom var vi dödshungriga.
Här har vi min mat och...tja... den ser kanske inte så spännande ut men... DET VAR DEN GODASTE MOTHER FUCKING PASTAN JAG ÄTIT I HELA MITT LIV! GUDARS SKYMNING! HALLELUJAH! Små raviolikuddar fyllda med en himmelsk röra av pumpa och amaretto, täckta i ett skimmrande lager av smör och salviasås. Efter första tuggan landade på min tunga blev jag stum. När jag började tugga liksom spred sig ett maniskt leende över mina läppar och alla runt bordet undrade om jag var okej.
Det låter kanske galet och överdrivet, men det var en sån perfekt smaksensation och efter att motvilligt ha delat med mig av smakprov till resten av gänget kunde de inte annat än hålla med och sedan besviket peta i sig sin egen mat.
Efter livets mest perfekta pasta mumsade vi på pannacotta och limoncello.
NÖJDA GÄNGET!
När vi lämnade restaurangen var byn nästan tom, med undantag för de tappra fotbollssupportrarna som kollade på matchen på torget.
Ett sista snapshot på en gullig liten bil som kändes sjukt italiensk hoppade vi in i hyrbilarna igen och åkte hem och festade tills vi inte orkade längre.
Kommentarer
Postat av: Malin Aurora
Åh gud vad härligt det ser ut!
Svar:
MittHogwartsliv
Trackback
