Italien del 3, Saint-Paul de Vence och San Remo


Dagen efter den syndigt goda pastan fortsatte det dåliga vädret. Men istället för att tjura över det satte vi oss i bilarna och körde mot Frankrike och den lilla staden Saint-Paul de Vence.


Typiskt skitmysig stad som liksom alla andra i den här regionen, ligger högst upp på ett litet berg. 


Under andra världskriget var det många konstnärer som gömde sig i Saint-Paul de Vence. Även Picasso och Marc Chagall bodde här. Därför är hela staden fullspäckad av at ateljéer och butiker som säljer diverse konstnärssouvenirer.


Helt okej utsikt.


Helt okej kompisar. 



 

En sista utsiktsbild och sen fortsatte vi in i staden.

Det var fullt av rosa och supergröna växter överallt. ÄLSKAR BLOMMOR!
 

Hittade världens gulligaste skrynkelhund.


Och en himla massa fina gränder.


I den här affären sålde de främst olika sorters marmelader, honungar och andra göttiga saker som man har i burk och smakar gott på bröd och kex. Bäst var förstås att man fick smaka precis alla sorterna.


Emma på stans smalaste gata.


Sen blev det dags för lunchpaus. Efter diverse pastarätter och sallader fortsatte vi vår upptäcksfärd.

 

Vi letade nämligen efter det här.


Marc Chagalls grav! Det var lite coolt. 


En bättre kyrkogård kan man säga. Ska man ligga begravd någonstans för evigt känns det här som ett helt okej ställe.





Alltså jag blir tokig på alla dessa fönsterluckor! DE ÄR JU SÅ DRÖMMIGA!


Upptäckargänget.


Ett stycke mycket fransk unge i mycket fransk tröja vid mycket fransk fontän.


Sen försökte vi ta en normalsnygg bild på Gustav men han kunde inte låta bli att posera.


Alltså personerna ♥


Ett stycke fransk gubbe på fransk stentrappa som spelar franska melodier.


Vi kikade in i en helt tom kyrka.

Modellerna.


Man förstår ju varför konstnärerna flydde just hit.


Modellerna 2.0.


Den här bilden, also known as mitt livs största besvikelse. Hade den perfekta kattbilden på g och precis när jag tar bilden kommer den här gubben och tanten och förstör! Vilken jävla stil!


Precis när vi sagt "men nu tror jag vi har gått runt hela staden" så kom regnet. Och med det gick vi tillbaka till bilarna och körde mot Italien igen.


Skrattade jättemycket åt den här skylten. Sen kom vi hem, festade lite, åt massa mat (i vanlig ordning), lekte charader och sen sov vi himla gott.


Dagen efter åkte vi till San Remo och började med att ha det gött på stranden.


En gyllenbrun Clara.


Och en superfräknig Helenis.


Såg Italien-flaggan bakom Fredrik och fick sån där vykortsfeeling igen. Tänkte "här har vi den itelienska semesterns poster boy". Tycker första bilden blev snyggast men man vill nog hellre åka på semester av den tredje.


Åh havet :( Vill vara med dig hela tiden.


Vi promenerade längs med vattnet in mot staden.


Såg den här tanten som matchade busken och skrattade ihjäl mig igen.


Sen var vi där. San Remo. Det är värsta drömstället fullt av palmer, fönsterluckor i massa färger och gamla lyxhotell som andas jazz och champagne.



FÖRJÄVLA fint. Man kan så lätt föreställa sig hur det var att vara där på 30-talet i en rökig restaurang i sina finaste kläder med ett jazzband som spelar och unga vackra italienska män i kostym som vill dansa med en.


Bästa är att nästan varje gata ser man ut mot antingen bergen eller havet.


Trötta gänget väntar på Helena och Emma som köper massa smink inne på Sephora.


Det blir efter ett tag nästan omöjligt att komma på rimliga anledningar till varför man inte bor precis just här.


Liksom bara en sån sak som att det växer apelsinträd precis överallt!

Och de har till och med ett Drunken Clam (ni vet baren från Family guy).


Och nästan alla hus är rosa, oragnea eller gula. Alla mina favoritfärger.


Och så smakar allting lite bättre. Till exempel getostcrêpe med valnötter.


Eller goa mackor (obs inte för mig kanske pga massa kött, men Fredrik verkade nöjd).


Jag mumsade på den här godingen med spenat, emmenthalerost och ägg. HALLELUJAH!


Med mätta magar gick vi ner mot hamnen. Där hittade vi världens gulligaste båt som hette Fabio.


En sista bild på San Remo innan vi hoppade in i bilen. Alltså, hit vill jag åka tillbaka när jag skriver min debutroman!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0