Dagarna försvinner nästan. Den senaste veckan har varit som att konstant ta sig fram genom ett grått dis, men till slut kommer man ikapp alla känslor och lär sig acceptera verkligheten som den är. Jag går vidare genom att sätta ena foten framför den andra, går till gymmet, lagar mat, söker jobb, skrattar med Danny åt larviga grejer och till slut blir det lite lättare att se vart man är på väg. Jag är glad åt de små sakerna, som att jag lyckades jävligt bra med min eyeliner idag, eller att jag ska träffa Tasha och Hanna ikväll.