Nej jag har inte dött. Jag har bara gått in i väggen. Eller kanske inte gått in i väggen. Jag har nog bara gått in i livet. Jag har precis kommit tillbaka från tre veckors semester (en vecka i Skottland, en vecka kompishäng i London och en vecka med orlimligt mycket kul i New York) och när jag kom tillbaka till London i måndags sköljdes en sån jävla stor våg av ångest över mig. Kanske är det bara en slags baksmälla från att ha haft så mycket kul och helt plötsligt vara tillbaka till alla plikter, struliga hemmalivet och alla jävla olästa mail. 

ÅH!

Livet allså, det är som att det sitter på en pinne och allt är så jävla najs tills det trillar av pinnen och ligger där på marken som en ledsen glasskula. Och här sitter jag och klagar som en grinig unge.



Poängen är att det känns som att jag måste göra lite stora ändringar i livet. Tänkte bara säga det. BRACE YOURSELVES! (eller inte jag vet ju inte vad jag ska göra än) ((förbered er på en stor besvikelse))